Grattage är en teknik inom målarkonsten där en målarduk, som förberetts med ett antal lager färg, läggs över något texturrikt, som till exempel metallnät, träplankor, snören eller vad som helst, varpå duken skrapas och får mönster påverkat av underlaget. Det åstadkomna resultatet bildar sedan grund för den fortsatta utvecklingen av målningen.[1][2]

Grattage med tusch på papper, av Enrico Campagnola (1911–1984).

Max Ernst utvecklade metoden 1927,[1] i samarbete med Joan Miró.[3][4] Den kan ses som en vidareutveckling av frottage-tekniken överförd till måleriet.[1][2]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] Barbara Berger: Collage, Frottage, Grattage... Max Ernsts tekniker Moderna Museet. Läst 25 juni 2017. Arkiverad 24 juni 2017 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ [a b] Frottage / Grattage Fondation Beyeler. Läst 25 juni 2017. Arkiverad 31 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ Joan Miro (1893–1983) Encyclopedia of Art History, Visual-Arts-Cork.com. Läst 25 juni 2017. Arkiverad 14 juni 2017 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ Max Ernst The Art Story. Läst 25 juni 2017. Arkiverad 6 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkarRedigera