Gråhalsad bekard

centralamerikansk fågelart i familjen tityror

Gråhalsad bekard[1] (Pachyramphus major) är en fågel i familjen tityror inom ordningen tättingar.[2] Den förekommer i Centralamerika, i syd till Nicaragua. Vid ett tillfälle har den observerats i USA, i sydöstra Arizona.

Gråhalsad bekard
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTityror
Tityridae
SläktePachyramphus
ArtGråhalsad bekard
P. major
Vetenskapligt namn
§ Pachyramphus major
Auktor(Cabanis, 1847)
Utbredning

Utseende

redigera

Gråhalsad bekard är en 14–16 cm lång tätting med skilda dräkter hos hane och hona. Hanen är grå under och i ett halsband, medan ovansidan inklusive hjässan är svart med vita kanter på täckare och vingpennor samt vit tygel. Honan är varmbrun ovan, men liksom hanen svart på hjässan och i ett svart ögonstreck. Undertill och på halsbandet är den beige- eller kanelfärgad. Fåglar i västra Mexiko, ibland urskiljd som en egen art, skiljer sig framför allt i hondräkten, där undersidan är citrongul och hjässan rostbrun. Hanen har vitt istället för grått på övergumpen.[3]

 
Hane fotograferad i Nayarit.

Utbredning och systematik

redigera

Gråhalsad bekard delas in i fem underarter i två underartsgrupper:[2]

Sedan 2016 urskiljer Birdlife International och naturvårdsunionen IUCN uropygialis som den egna arten Pachyramphus uropygialis.

En hona av underarten uropygialis hittades juni 2009 i sydöstra Arizona i USA.[4]

Levnadssätt

redigera

Gråhalsad bekard är en fåtalig och lokalt förekommande fågel i tropiska skogar från lågland till bergstrakter upp till åtminstone 2500 meters höjd. Den ses vanligen enstaka eller i par i övre delen av trädtaket, framför allt i fruktbärande träd. Ofta slår den följe med trupialer, skogssångare, tangaror och andra fåglar i kringvandrande flockar. Arten tenderar att vara tystlåten, vilket gör att den lätt förbises.[3]

IUCN bedömer hotstatus för underartsgrupperna (eller arterna) var för sig, båda som livskraftiga.[5][6]

  1. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  3. ^ [a b] del Hoyo, J., J. A. Mobley, G. M. Kirwan, and N. Collar (2020). Gray-collared Becard (Pachyramphus major), version 1.0. In Birds of the World (S. M. Billerman, B. K. Keeney, P. G. Rodewald, and T. S. Schulenberg, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.grcbec1.01
  4. ^ Gray-collared Becard (Pachyramphus major), At the bridge on the South Fork of Cave Creek Canyon, Cochise County Arkiverad 6 mars 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Artikel på Arizona Field Ornithologists (www.azfo.org), hämtad 2022-03-01
  5. ^ Birdlife International 2016 Pachyramphus major Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  6. ^ Birdlife International 2016 Pachyramphus uropygialis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.

Externa länkar

redigera