Vitmaskad snårsparv

fågelart i Centralamerika
(Omdirigerad från Glasögonmarksparv)

Vitmaskad snårsparv[2] (Melozone biarcuata) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.[3]

Vitmaskad snårsparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAmerikanska sparvar
Passerellidae
SläkteMelozone
ArtVitmaskad snårsparv
M. biarcuata
Vetenskapligt namn
§ Melozone biarcuata
Auktor(Prévost & Des Murs, 1846)
Utbredning
Synonymer
  • Glasögonmarksparv
  • Glasögonbusksparv

Utseende och levnadssätt redigera

Vitmaskad snårsparv är en stor sparv, med karakteristisk huvudteckning: rostfärgad hjässa, vitt ansikte med mörkt pepparkornsöga och mörka "polisonger". Arten påträffas i buskigt skogslandskap och igenväxta gläntor. Liksom andra snårsparvar håller den sig mest på eller nära marken, gömd i skuggig och ofta tät växtlighet, ofta i par.

Utbredning och systematik redigera

Vitmaskad snårsparv förekommer i höglänta områden i Centralamerika, från södra Mexiko (Chiapas) till Guatemala, El Salvador och västra Honduras.[3] Fåglar i sydöstra Mexiko urskiljs ibland som underarten hartwegi.[4] Tidigare behandlades costaricasnårsparv som en underart till biarcuata.

Familjetillhörighet redigera

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp[5][6][7][8] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.[8]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen 50 000 till en halv miljon vuxna individer.[9]

Namn redigera

Arterna i släktet Melozone kallades tidigare busksparvar, men har döpts om till snårsparvar för att undvika förväxling med de ej närbesläktade busksparvarna i Chlorospingus och för att betona det nära släktskapet med snårsparvarna i Atlapetes. Artnamnet för biarcuata, tidigare glasögonbusksparv, justerades till nuvarande vitmaskad för att undvika konflikt med glasögonsnårsparven (Atlapetes leucopis).

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Melozone biarcuata Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  5. ^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
  6. ^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
  7. ^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
  8. ^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.
  9. ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019 Arkiverad 29 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine..

Externa länkar redigera