Gerd Heidemann, född 4 december 1931 i Altona, är en tysk tidigare journalist på tidskriften Stern.

Gerd Heidemann
Född4 december 1931[1] (92 år)
Hamburg-Altona, Tyskland
Medborgare iTyskland
SysselsättningJournalist
ArbetsgivareStern
PartnerEdda Göring
Redigera Wikidata

Gerd Heidemann skrev reportage för Stern från ett antal krigsskådeplatser, som Biafra, Angola, Moçambique, Burundi, Guinea-Bissau, Uganda och Kongo-Kinshasa. Han räddade också livet på den tyske Stern-krigsreportern Randy Braumann 1970.[2][3]

Heidemann köpte i januari 1973 Hermann Görings tidigare lustyacht Carin II och lade ned stora belopp på att restaurera den till 1930-talskick. Han var under fem år på 1970-talet sambo med Görings dotter Edda Göring.

Gerd Heidemann medverkade i april 1983 till att Stern publicerade Hitlers dagböcker, vilka visade sig vara förfalskade av Konrad Kujau, med Heidemann som medhjälpare i bluffen. Redan i maj samma år avslöjades att dagböckerna var förfalskningar, efter det att en teknisk undersökning hade visat att papper och bläck var tillverkade långt efter andra världskriget. Kujau och Heidemann blev senare dömda till fyra och ett halvt års fängelse. Den tyska filmkomedin Schtonk! från 1992 gjorde satir av hela affären med dagböckerna. Filmen blev en kommersiell framgång och nominerades för en Oscar för bästa utländska film.

Bibliografi redigera

  • Gerd Heidemann: Postlagernd Tampico – Die abenteuerliche Suche nach B. Traven, Blanvalet, München 1977, ISBN 3-7645-0591-5
  • Peter-Ferdinand Koch: Der Fund. Die Skandale des Stern. Gerd Heidemann und die Hitler-Tagebücher, Facta, Hamburg 1990, ISBN 3-926-82724-6
  • Michael Seufert: Der Skandal um die Hitler-Tagebücher, Frankfurt a.M. 2008, ISBN 978-3-502-15119-7

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ SNAC, Gerd Heidemann, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Referens i tyskspråkiga Wikipedias artikel om Gerd Heidemann till länken tagesspiegel.de, som dock numera (2013-07-20) är död.
  3. ^ 1971 Vorschlag für das Bundesverdienstkreuz, 1983 Hausinterne Mitteilung; Gruner + Jahr AG&Co