Gerberga, född okänt år, död okänt år, var en drottning av Franken; gift med Karloman I.[5]

Gerberga
MakeKarloman I[1][2]
BarnPepin (f. 770)[3]
Cunegunda d'Austràsia (f. 771)
Ida of Herzfeld (f. 788)[4]
FöräldrarDesiderius
Ansa
SläktingarLiutperga (syskon)
Adelperga (syskon)
Desiderata av Lombardiet (syskon)
Redigera Wikidata

Gerberga var från Franken men hennes bakgrund och familj är okänd. Hon har ibland förväxlats med sin svägerska Desiderata av Lombardiet.

Då hennes make 771 avled förväntade hon sig att hans plats som Karl den stores samregent skulle ärvas av hennes omyndiga söner, kanske som henne själv som regent. I stället drog svågern in sin brors förläningar, och Gerberga tog sin tillflykt till Desiderius av Lombardiet med sin söner och rådgivare Autchar. Hon fick stöd av Desideratus, som inför påven Hadrianus I hävdade hennes söners rätt till den frankiska tronen efter sin far.

Karl den store anföll 773 Lombardiet och erövrade det. Gerberga, hennes söner, Desideratus son Adalgis och hennes rådgivare Autchar tillfångatogs i Verona och fördes till Karl. Det är inte känt vad som hände dem. En del historiker bedömer det som troligt att de stängdes in i kloster.

Referenser redigera

  1. ^ Christian Settipani, La Préhistoire des Capétiens : Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 185-186, ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
  2. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  3. ^ Christian Settipani, La Préhistoire des Capétiens : Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 186, ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
  4. ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  5. ^ Ducret, Alix (2007). Les femmes et le pouvoir dans l'histoire de France [Women and Power in French History]. Perspectives (in French). Levallois-Perret: Studyrama. ISBN 978-2759001118. OCLC 421956409.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Företrädare:
Bertrada av Laon
Drottning av Frankrike (ej regent)
768-771
Efterträdare:
Hildegard av Vinzgouw