Georg August Arn, född 30 december 1886 i Stockholm, död 6 januari 1954, var en svensk arkitekt. Han tog mogenhetsexamen som privatist 1908 och studerade vid Tekniska högskolan i Stockholm 1909–13 och vid Konstakademin 1913–15. Han anställdes hos Carl Malmström 1901–15 samt hos Sven Wallander, Sigurd Curman och Lars Israel Wahlman 1915–1919. Han blev e.o. arkitekt vid Stockholm stads byggnadsnämnd 1914–20 och stadsarkitekt i Örebro 1920–1951. Han var riddare av Vasaorden.

Georg Arn

Arn ritade själv ett flertal byggnader i Örebro och på andra håll. Från början var hans stil förenlig med nordisk klassicism, som var rådande på 1920-talet. Senare tog han intryck av funktionalismen. Detta blev tydligt när Arn år 1951 presenterade ett modell- och skissförslag för ett nytt Folkets hus och teater, avsett att uppföras på den s.k. Marsfälts-tomten i Örebro [1]. Stilen liknar här mer Bauhaus. Projektet kom aldrig att bli av. Örebro fick vänta till 1965 på Medborgarhuset, innan planerna på ett nytt Folkets hus kunde förverkligas. Georg Arn hade då sedan länge gått ur tiden.

Arn är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[2]

Byggnadsverk i urval

redigera
 
Nämndhuset i Örebro hösten 2009.
 
Vasabron

Bildgalleri

redigera

Källor

redigera
  • Georg Arn: Bebyggelsen i Örebro. Örebro ingenjörsklubb 1899-1949. Örebro 1949.
  • Svenska Län. Örebro läns förvaltning och bebyggelse I. Bokförlaget Svenska Län AB Göteborg 1950.
  • Nerikes Allehanda den 8/1 och 13/1 1954.
  • Axel Lidström: Från Gamla gatan till Medborgarhuset. Historik över Folkets hus-rörelsen i Örebro. Örebro 1964.
  • Berit Forsberg: "Georg Arn – Joel Lundeqvist och 1920-talets bostadsbyggande i Örebro" (1999 - Uppsats inom Bebyggelsehistoria med byggnadsvård vid Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet)
  • Pernilla Nordström: Från kulturtempel till folkbibliotek - en studie av biblioteksmiljöns förändring i Örebro. Konstvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet 1989.
  1. ^ Lidström, p. 49.
  2. ^ SvenskaGravar
  3. ^ Forsberg, p. 20.

Externa länkar

redigera