Gabriel Grefberg

Julle Gabriel Grefberg, född 31 juli 1892 i Bäckseda socken, död 15 maj 1960 i Stockholm, var en svensk präst.

Kronprins Gustaf Adolf delar ut Samfundet för hembygdsvårds förtjänstplakett till Gabriel Grefberg på Skansen, november 1945.

Gabriel Grefberg var son till kamreraren Gustaf Valfrid Svenson. Han avlade studentexamen i Skara 1911 och blev teologie kandidat i Uppsala 1917. Samma år blev han brukspredikant vid Brevens bruk, 1919 förste komminister i Västra Vingåkers församling, 1927 komminister i Botkyrka-Salems församling, 1931 kyrkoadjunkt i Storkyrkoförsamlingen och 1937 komminister där. Grefberg ägnade stort intresse åt kyrkosången, bland annat som sekreterare i Kyrkosångens vänners centralkommitté från 1927 och som dirigent för bland annat KSV-kören i Strängnäs stift. Han var en av initiativtagarna till Storkyrkans Schola cantorum och dess rektor 1938–1940 samt deltog i folkbildningsarbetet som föreläsare från 1924 och i olika slag av sociala strävanden. 1931 blev han rektor för Kraftska skolan i Stockholm. Under en studieresa i Storbritannien 1924 studerade han settlementsrörelsen och var därefter en av företrädarna för denna rörelse i Sverige. Från 1931 var han ordförande i Mäster Olofsgården och Stockholms kristliga studentförbunds settlement, där han nedlade ett stort arbete. Grefberg försökte även i sin förkunnelse anknyta till samtida samhällsföreteelser, bland annat var han under några år medlem av kommittén för morgonandakten i radio. Han var en av vägröjarna för samarbetet mellan kyrka och idrott, 1934 blev han ordförande i kommittén för friluftsfolkets gudstjänst i Stockholm. Grefberg utgav I tävlingskampen. Andaktsbok för idrottsmän och friluftsfolk (1939), Vägen till fadern (1940, morgonböner i radio), Idrotten - andlig beredskap? (1940), Fyrtio kapitel kristen ungdomsvård (1942) med flera arbeten.

Källor

• Grefberg, Gabriel i Svenska män och kvinnor (1946)