Gösta Stenman

gallerist i Helsingfors och Stockholm

Gösta Herman Stenman, född 13 september 1888 i Uleåborg, Finland, död 19 mars 1947 i Stockholm, var en finlandssvensk konsthandlare.

Gösta Stenman
Född13 september 1888[1][2]
Uleåborg[1]
Död19 mars 1947[1][2] (58 år)
Finska församlingen[1], Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen[3]
kartor
Medborgare iFinland
SysselsättningJournalist[1], gallerist[1]
BarnMaja Rydman (f. 1911)
Utmärkelser
Riddare av Vasaorden[4]
Redigera Wikidata

Han var sin tids ledande konsthandlare i Finland. Stenman ägde en konstsalong i Helsingfors. Han upptäckte Tyko Sallinen och var hans mecenat och stödde modern finländsk konst. Helene Schjerfbeck var Stenmans fynd och protegé. Även Jalmari Ruokokoski och Juho Mäkelä hade anknytning till Stenmans konstsalong. Han var även en internationellt bemärkt kännare av äldre konst.

Stenmans samling av finländsk konst övergick sedermera i Karl Hedmans ägo. Stenman lånade pengar av Hedman för sina konstaffärer, och ville betala räntorna i form av konstverk. Snart blev det nödvändigt att betala en del amorteringar med konst. När Stenman under den ekonomiska depressionen i slutet av 1920-talet inte kunde betala sina lån hamnade hans samling om 142 verk i pant hos den hedmanska stiftelsen. Panten inlöstes aldrig och därför hamnade de så småningom i Österbottens museums ägo i Vasa.

Stenman flyttade till Sverige och etablerade en konstsalong i Stockholm. Sedan 1934 var han också svensk medborgare.

Han var far till Maja Rydman.

Utmärkelser

redigera

[Redigera Wikidata]

Källor

redigera
  • Marianne Koskimies-Envall (red.), Blod på drivan. Händelserna 1917-1918 ur ett österbottniskt perspektiv. Österbottens museum nr 20: Vasa 1999
  1. ^ [a b c d e f] Gösta H Stenman, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 20142, läst: 10 november 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 20142, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Stenman, GÖSTA HERMAN, Svenskagravar.se, läs online, läst: 10 november 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 4128, läst: 9 november 2023.[källa från Wikidata]

Externa länkar

redigera

Vidare läsning

redigera