Fysik 2 är en kurs enligt Gy 2011 inom den svenska gymnasieskolan, som omfattar 100 poäng[1]. Kursen bygger på kurserna fysik 1a (fysik 1) och fysik 1b1. Kursen är baserad på fysik B.

Fysik 2
Simple harmonic motion animation.gif
Harmonisk rörelse behandlas i kursen.
LäroplanGy 2011
KurskodFYSFYS02
Poäng100
BetygAE, godkänd; F, icke godkänd
Nationella programNaturvetenskap
Teknik
MotsvararFysik B (Lpf 94)

Det är elever som naturvetenskapsprogrammet med inriktning naturvetenskap och teknikprogrammet med inriktning teknikvetenskap som läser obligatoriskt kursen.

Betygen sätts från F till A. Där F är underkänt. Kursen följs upp av fysik 3.

Kursinnehåll redigera

Kursen brukar innehålla följande grundläggande fysikaliska områden[2]:

Mer detaljerat innehåller kursen följande[3]

Rörelse och krafter

  • Tvådimensionell rörelse i gravitationsfält och elektriska fält.
  • Centralrörelse.
  • Vridmoment för att beskriva jämviktstillstånd.
  • Simulering av tvådimensionell rörelse med hjälp av enkla numeriska metoder.

Vågor, elektromagnetism och signaler

  • Harmonisk svängning som modell för att beskriva fenomen inom vardag och teknik.
  • Reflektion, brytning och interferens av ljus, ljud och annan vågrörelse.
  • Stående vågor och resonans med tillämpningar inom vardag och teknik.
  • Orientering om ljudstyrka och dopplereffekt.
  • Samband mellan elektriska och magnetiska fält: magnetiskt fält kring strömförande ledare, rörelse av elektrisk laddning i magnetiskt fält, induktion och några tillämpningar, till exempel växelspänningsgeneratorn och transformatorn.
  • Våg- och partikelbeskrivning av elektromagnetisk strålning.
  • Orientering om elektromagnetiska vågors utbredning. Fotoelektriska effekten och fotonbegreppet.
  • Materiens vågegenskaper: de Broglies hypotes och våg-partikeldualism.
  • Fysikaliska principer bakom tekniska tillämpningar för kommunikation och detektering.

Universums utveckling och struktur

  • Orientering om aktuella modeller och teorier för beskrivningen av universums storskaliga utveckling och av galax-, stjärn- och planetbildning.
  • Atomens elektronstruktur samt absorptions- och emissionsspektra.
  • Metoder för undersökning av universum. Elektromagnetisk strålning från stjärnor och interstellära rymden.
  • Metoder för att upptäcka och undersöka exoplaneter. Villkor för liv på andra planeter.

Fysikens karaktär, arbetssätt och matematiska metoder

  • Modeller och teorier som förenklingar av verkligheten. Modellers och teoriers giltighetsområden och samt hur de kan utvecklas, generaliseras eller ersättas av andra modeller och teorier över tid.
  • Det experimentella arbetets betydelse för att testa, omvärdera och revidera hypoteser, teorier och modeller.
  • Avgränsning och studier av problem med hjälp av fysikaliska resonemang och matematisk modellering innefattande linjära och icke-linjära funktioner, ekvationer och grafer samt derivator och vektorer.
  • Planering och genomförande av experimentella undersökningar och observationer samt formulering och prövning av hypoteser i samband med dessa.
  • Bearbetning och utvärdering av data och resultat med hjälp av regressionsanalys, analys av grafer, enhetsanalys och storleksuppskattningar.
  • Utvärdering av resultat och slutsatser genom analys av metodval, arbetsprocess, felkällor och mätosäkerhet.
  • Fysikens relation till och gränser mot etiska, filosofiska och religiösa frågor.

Källor redigera