Fysik 2

Fysik 2 är en kurs enligt Gy 2011 inom den svenska gymnasieskolan, som omfattar 100 poäng. Kursen bygger på kurserna fysik 1a (fysik 1) och fysik 1b1. Kursen är baserad på fysik B.

Fysik 2
Harmonisk rörelse behandlas i kursen.
Läroplan	Gy 2011
Kurskod	FYSFYS02
Poäng	100
Betyg	A–E, godkänd; F, icke godkänd
Nationella program	Naturvetenskap Teknik
Motsvarar	≈ Fysik B (Lpf 94)

Det är elever som naturvetenskapsprogrammet med inriktning naturvetenskap och teknikprogrammet med inriktning teknikvetenskap som läser obligatoriskt kursen.

Betygen sätts från F till A. Där F är underkänt. Kursen följs upp av fysik 3.

Kursinnehåll

Kursen brukar innehålla följande grundläggande fysikaliska områden:

• Jämvikt och kraftmoment
• Rörelser i två dimensioner
• Centralrörelse
• Magnetfält
• Induktion
• Harmonisk svängningsrörelse
• Rörelse med stegmetod
• Vågor
• Stråloptik
• Ljus
• Akustik
• Atomen
• Universum

Mer detaljerat innehåller kursen följande

Rörelse och krafter

• Tvådimensionell rörelse i gravitationsfält och elektriska fält.
• Centralrörelse.
• Vridmoment för att beskriva jämviktstillstånd.
• Simulering av tvådimensionell rörelse med hjälp av enkla numeriska metoder.

Vågor, elektromagnetism och signaler

• Harmonisk svängning som modell för att beskriva fenomen inom vardag och teknik.
• Reflektion, brytning och interferens av ljus, ljud och annan vågrörelse.
• Stående vågor och resonans med tillämpningar inom vardag och teknik.
• Orientering om ljudstyrka och dopplereffekt.
• Samband mellan elektriska och magnetiska fält: magnetiskt fält kring strömförande ledare, rörelse av elektrisk laddning i magnetiskt fält, induktion och några tillämpningar, till exempel växelspänningsgeneratorn och transformatorn.
• Våg- och partikelbeskrivning av elektromagnetisk strålning.
• Orientering om elektromagnetiska vågors utbredning. Fotoelektriska effekten och fotonbegreppet.
• Materiens vågegenskaper: de Broglies hypotes och våg-partikeldualism.
• Fysikaliska principer bakom tekniska tillämpningar för kommunikation och detektering.

Universums utveckling och struktur

• Orientering om aktuella modeller och teorier för beskrivningen av universums storskaliga utveckling och av galax-, stjärn- och planetbildning.
• Atomens elektronstruktur samt absorptions- och emissionsspektra.
• Metoder för undersökning av universum. Elektromagnetisk strålning från stjärnor och interstellära rymden.
• Metoder för att upptäcka och undersöka exoplaneter. Villkor för liv på andra planeter.

Fysikens karaktär, arbetssätt och matematiska metoder

• Modeller och teorier som förenklingar av verkligheten. Modellers och teoriers giltighetsområden och samt hur de kan utvecklas, generaliseras eller ersättas av andra modeller och teorier över tid.
• Det experimentella arbetets betydelse för att testa, omvärdera och revidera hypoteser, teorier och modeller.
• Avgränsning och studier av problem med hjälp av fysikaliska resonemang och matematisk modellering innefattande linjära och icke-linjära funktioner, ekvationer och grafer samt derivator och vektorer.

• Planering och genomförande av experimentella undersökningar och observationer samt formulering och prövning av hypoteser i samband med dessa.
• Bearbetning och utvärdering av data och resultat med hjälp av regressionsanalys, analys av grafer, enhetsanalys och storleksuppskattningar.
• Utvärdering av resultat och slutsatser genom analys av metodval, arbetsprocess, felkällor och mätosäkerhet.
• Fysikens relation till och gränser mot etiska, filosofiska och religiösa frågor.