Furstendömet Birkenfeld.
Furstendömet Birkenfelds vapen.

Furstendömet Birkenfeld var ett furstendöme och en exklav i sydvästra delen av preussiska Rhenprovinsen som tillhörde Storhertigdömet Oldenburg. Furstendömet Birkenfeld, som existerade från 1817 till 1937, var beläget i nuvarande förbundsländerna Rheinland-Pfalz och Saarland. Det hade en yta på 503 km².

Landet vad bergigt, begränsades i norr av Hunsrück och genomkorsades av bergskedjorna Hochwald och Idarwald. Floden Nahe bildade gräns i söder. Det bestod av "herrschaft" Oberstein och grevskapet Spanheim. Åkerbruk och boskapsskötsel var huvudnäringarna.

Industriellt utmärktes furstendömet framför allt av agatsliperier i Oberstein och tillverkning av oäkta bijouterier. Järnmalm och skiffer bröts i området. Befolkningen uppgick år 1900 till 43 409 personer. Den var huvudsakligen av frankisk härkomst och bestod mest av protestanter. Styret utövades av ett särskilt regerings-kollegium.

Sedan 1569 förde en gren av den wittelsbachska ättelinjen Pfalz-Zweibrücken namnet Birkenfeld. De residerade i staden Birkenfeld till 1733. År 1776 fördes landet till Baden, 1801 till Frankrike och 1817 till Oldenburg.

Släkten Pfalz-Birkenfeld härstammar från greve Karl (en farbroder till Johan Kasimir, Karl X Gustafs fader), som 1584 fick Hinter-Spanheim (Birkenfeld). Efter den svensk-pfalziska grenens utslocknande 1731 kom släkten 1734 i besittning av Zweibrücken och erhöll 1799, såsom den enda kvarlevande grenen av det wittelsbachska huset, Bayern med Pfalz.

KällaRedigera

 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Birkenfeld, 1904–1926.

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Fürstentum Birkenfeld, 7 oktober 2014.