Fritz Arlberg

svensk operasångare (baryton) och översättare av operalibretton

Fritz Georg Efraim Arlberg, född 21 mars 1830 i Leksand, död 21 februari 1896 i Kristiania, var en svensk operasångare (baryton) och översättare av operalibretton.

Fritz Arlberg
Fritz arlberg.jpg
FödelsenamnFritz Georg Efraim Larcher
Födelsedatum21 mars 1830
FödelseortLeksand
Dödsdatum21 februari 1896 (65 år)
DödsortKristiania
Makaviolinisten Maria Neruda
Genreropera, librettoöversättare
Rollbaryton

BiografiRedigera

Arlberg blev student i Uppsala 1848, där han avlade kameralexamen 1852. Han arbetade därefter en tid som tjänsteman bland annat i Kammarkollegium. Redan tidigt framträdde hans musikaliska anlag, och under sin Uppsalatid väckte han uppmärksamhet genom sin sångröst. Arlberg studerade sång för Julius Günther och den tyske tenoren Wieser.[1] Han debuterade på Mindre teatern i Stockholm 1854 som Farinelli, men övergick snart till Operan där han debuterade som Figaro i Figaros bröllop och hade därefter anställning där 1858–1874. Åren 1860–1864 var han även underregissör och 1864–1865 regissör vid Operan. Han slutade dock vid Operan 1874 på grund av vissa misshälligheter och tog istället anställning vid operan i Kristiania, där han stannade till 1877. Han gästspelade på flera teatrar i Stockholm under denna period, och ända fram till 1883, då han definitivt slutade som sångare. Verkade därefter som sånglärare, först i Stockholm, därefter i Köpenhamn och slutligen i Kristiania, där han dog.

Han var även verksam som tonsättare och skriftställare. Han översatte och bearbetade en rad operatexter, däribland Rienzi och Den flygande hollendare. Han blev även en av förkämparna i Sverige för Richard Wagners konst.

Arlberg valdes in som ledamot nr. 420 av Kungliga Musikaliska Akademien den 24 januari 1868.

Han gifte sig 1868 med violinisten Maria Neruda, syster till cellisten Franz Xaver Neruda och violinisten Wilma Neruda, och blev i äktenskapet far till Hjalmar Arlberg. Han hade även en dotter, Judith, med skulptören Ida Ericson-Molard.[2]

TeaterRedigera

Roller i urvalRedigera

År Roll Produktion Regi Teater
1868 Jesper Swedberg Lejonet vaknar
Frans Hedberg
Kungliga Dramatiska Teatern[3]
1875 Greve Almaviva Figaros bröllop
Wolfgang Amadeus Mozart och Lorenzo da Ponte
Kristiania teater[4]
Germont den äldre La Traviata
Giuseppe Verdi och Francesco Maria Piave
Kristiania teater[5]
Wilhelm Tell Wilhelm Tell
Gioacchino Rossini, Victor-Joseph Étienne de Jouy och Hippolyte Louis Florent Bis
Kristiania teater[6]
1878 Montlandry Lille hertigen
Henri Meilhac och Ludovic Halévy
Mindre teatern[7]
1879 Gringoire Niniche
Marius Boullard, Alfred Hennequin och Albert Millaud
Djurgårdsteatern[8]
1880 Montlandry Lille hertigen
Henri Meilhac och Ludovic Halévy
Nya teatern[7]

KompositionerRedigera

BibliografiRedigera

  • Försök till en naturlig och förnuftig grundläggning af tonbildningsläran (1891, tysk upplaga 1899).

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [1]
  2. ^ Kjellberg, Gerda (1951). Hänt och sant. sid. 40f 
  3. ^ Teaterannons”. Aftonbladet: s. 1. 30 november 1868. http://tidningar.kb.se/4112678/1868-11-30/edition/0/part/1/page/1. Läst 1 september 2016. 
  4. ^ Figaros bröllop”. Dagens Nyheter: s. 2. 12 februari 1875. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1875-02-12/3083/2. Läst 30 juli 2015. 
  5. ^ Notis”. Dagens Nyheter: s. 2. 17 april 1875. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1875-04-17/3135/2. Läst 30 juli 2015. 
  6. ^ Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 2. 21 maj 1875. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1875-05-21/3162/2. Läst 30 juli 2015. 
  7. ^ [a b] Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 13 december 1889. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1889-12-13/7594/2. Läst 29 juli 2015. 
  8. ^ Selander, Edvard; Nils Selander (1927). ”Operetten under 1860-70-talen”. Carl XV:s glada dagar: Ur två gamla stockholmares anteckningar (1). Stockholm: P.A. Norstedt & sönders förlag. sid. 213. Libris länk 

Övriga källorRedigera

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera