Fred Valentin Eriksson, född 24 december 1914 i Håtuna socken[1] i Uppland, död 23 maj 2007, var en svensk författare.

Fred Eriksson

Eriksson hade fjorton syskon.[2] Hans far var statare men drömde om ett eget torp. Föräldrarnas liv beskrivs i böckerna Maria och Björn. Flera av Erikssons böcker handlar om statarlivet och har fina beskrivningar av livet kring Garnsviken, Lövstaholms gods och Viby gods samt Sigtuna.

Eriksson tjänstgjorde inom det militära som ridande befäl. Därefter var han anställd vid Statens Järnvägar. Eriksson ägnade sig även åt långdistanslöpning.

Han tilldelades Ivar Lo-Johanssons personliga pris 1991 och Sigtuna hembygdsförenings kulturpris 2003.

BibliografiRedigera

  • Basse 1953
  • Löparen 1955
  • Attack Holiday 1975
  • Maria 1888–1942, 1979 (roman om hans mor)
  • Björn 1884–1970, 1982 (roman om hans far)
  • Pojken 1984
  • Grindsommar 1986
  • Lång vinterväntan 1987
  • Linjen klar 1989
  • Av var och en efter förmåga 1990
  • Bättre begagnad 1991
  • Elna-Sofia 1996 (roman om hans maka)
  • Storabborre och stimröding 1997
  • Fäbodsommar på Nymmene 1997

ReferenserRedigera