Francesco de Vico, född 19 maj 1805 i Macerata, död 15 november 1848 i London, var en italiensk astronom och jesuit.

Francesco de Vico
Född19 maj 1805[1][2]
Macerata[3], Italien
Död15 november 1848[1][2] (43 år)
London[3]
SysselsättningAstronom
Utmärkelser
Lalandepriset (1844)
Redigera Wikidata

de Vico var direktor för observatoriet vid Collegio Romano i Rom, men blev under revolutionen 1848 fördriven ur staden. Hans vetenskapliga namn är huvudsakligen fäst vid frågorna om de inre planeternas samt Saturnus och dess ringars fysiska beskaffenhet och rotation. Han upptäckte sex nya kometer, däribland den efter honom uppkallade kometen, 122P/de Vico, med 75,7 års omloppstid, och den kortperiodiska 54P/de Vico-Swift-NEAT med 6,4 års omloppstid. de Vico har även fått en månkrater, De Vico, och en asteroid, 20103 de Vico, uppkallade efter sig. de Vico tilldelades Lalandepriset 1844.

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] Francesco de Vico, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] www.accademiadellescienze.it, Francesco De Vico, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] www.accademiadellescienze.it, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]