Francesco de Sanctis (litteraturvetare)
Francesco de Sanctis, född 28 mars 1817 i Morra Irpina, död 29 december 1883 i Neapel, var en italiensk politiker och litteraturkritiker. Han har ansetts som en av de viktigaste italienskspråkiga kritikerna under 1800-talet.
| Francesco De Sanctis | |
 | |
| Född | 28 mars 1817[1][2][3] Morra De Sanctis, Italien |
|---|---|
| Död | 29 december 1883[1][2][3] (66 år) Neapel[4] |
| Medborgare i | Kungariket Italien |
| Sysselsättning | Författare[5][6], filosof[5], litteraturhistoriker, politiker[5], litteraturkritiker |
| Befattning | |
| Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens åttonde legislatur (1861–1865)[7] Kungariket Italiens utbildningsminister (1861–1862) Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens nionde legislatur (1865–1867)[7] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens tionde legislatur (1867–1870)[7] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens elfte legislatur (1870–1874)[7] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens tolfte legislatur (1874–1876)[7] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens trettonde legislatur (1876–1880)[7] Kungariket Italiens utbildningsminister (1878–1878) Kungariket Italiens utbildningsminister (1879–1881) Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens fjortonde legislatur (1880–1882)[7] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens femtonde legislatur (1882–1886)[7] | |
| Arbetsgivare | Neapels universitet Federico II |
| Politiskt parti | |
| Sinistra Storica | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
De Sanctis föddes i Morra Irpina i Kampanien som son i en godsägarfamilj. Efter gymnasiestudier i Neapel, studerade han 1836 vid markisen Basilio Puotis fria institut. I avsikt att själv göra sig ett namn ägnade han sig åt fördjupade litteraturstudier.
Under revolutionen 1848 erhöll en ministerpost i revolutionsregeringen och satt efter dess fall inspärrad i fängelse i Neapel under tre år. Hans rykte som en framstående föreläsare om Dante vid universitetet Turin gav honom en professur vid Polytechnikum i Zürich 1856.
Han återvände till därefter Neapel 1860 för att tillträda en post som undervisningsminister, och innehade därefter samma post åren 1861, 1878 och 1879. Från 1861 var han italiensk riksdagsledamot. År 1871 blev han professor i litteraturvetenskap vid Neapels universitet.
Som litteraturkritiker skattades De Sanctis högt, särskilt hans Storia della letteratura italiana (1870–1871) och med hans litteraturkritik, som utgavs i flera volymer, delvis efter hans död. De Sanctis hade många framstående elever, varav Benedetto Croce är en av de mest kända.
Källor redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- Cullhed, Anders (2017). Tidens guld. Faethon. sid. 171
Noter redigera
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Francesco De Sanctis, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, Francesco de Sanctis, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Де Санктис Франческо”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] BeWeB, läst: 12 februari 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h] läs online, storia.camera.it , läst: 8 maj 2019.[källa från Wikidata]
Externa länkar redigera
- De Sanctis, Francesco i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)