Folke Leander, född 1910, död 1981, var en svensk filosof. Han disputerade 1937 vid Göteborgs högskola[1] med Ernst Cassirer som handledare.[2][3] Han blev även docent i Göteborg, och när han 1946 sökte en professur vid Uppsala universitet förklarades han vara kompetent för tjänsten, som dock tillsattes med Konrad Marc-Wogau. Leander räknade därefter inte med att kunna få någon svensk filosofiprofessur, då han inte omfattade den positivism och värdenihilism som vid tiden var förhärskande inom ämnet. Han tog därför en tjänst som lektor i filosofi och modersmål vid Norrköpings högre allmänna läroverk, där han stannade till sin pensionering.

Leander verkade i den amerikanska nyhumanismens efterföljd, och systematiserade och vidareutvecklade dessa tankar. Han hade ett särskilt intresse för sambandet mellan epistemologi och estetik. En av Leanders elever var Claes G. Ryn. Folke Leander var son till orientalisten Pontus Leander och är morfar till statsvetaren Anna Leander.

KällorRedigera

  1. ^ Leander, Folke (1937) (på eng). Humanism and naturalism: a comparative study of Ernest Seillière, Irving Babbitt, and Paul Elmer More. Göteborgs högskolas årsskrift, 99-0161311-6 ; 43 (1937):1. Göteborg. Libris länk 
  2. ^ Svensk 1940-talskonservatism: Folke Leander, Tradition & Fason 2010-12-03
  3. ^ Claes G. Ryn: Nan Videri Sed Esse:Folke Leander (1910-1981), Modern Age, winte 1983

LitteraturRedigera

  • Henrik Lundberg, "Hur man blir en bortglömd svensk filosof. En filosofisociologisk studie av Folke Leanders intellektuella interventioner 1937–1945." Sverige och filosoferna. Svensk 1900-talsfilosofi i sociologisk belysning. Red. av C.-G. Heidegren m.fl. Lund 2018, s. 195-236. ISBN 978-91-44-12335-6.

Externa länkarRedigera