Fettlösliga, eller lipofila, är ämnen som kan lösas upp i kolvätebaserade lösningsmedel. En fettlöslig molekyl består till största delen av kolvätekedjor eller kolväteringar. Exempel på fettlösliga ämnen är fetter, vissa vitaminer och alkoholer med längre kolkedjor (omkring butanol och uppåt).

Fettlösliga ämnen måste göras vattenlösliga för att kunna lämna ett djur med urinen. För många syntetiska fettlösliga ämnen finns ingen process i djuret som kan göra dem vattenlösliga snabbare än vad djuret får i sig ämnet via födan och följaktligen bioackumuleras ämnet i djurets fettvävnad. Även naturliga fettlösliga ämnen kan bioackumuleras till skadliga nivåer, mest känt är A-vitaminförgiftning. Historiskt drabbade det främst västerlänningar som var omedvetna om faran att äta lever från storsäl och isbjörn[1], medan det idag sker genom kosttillskott.

Då kol-vätebindningar är mycket mindre polära än väte-syrebindningar attraheras fettlösliga molekyler mycket svagt av vatten, vilket innebär att vattenlösligheten är mycket låg. Flour-kolbindningar är dock ännu mer opolära därför har fettlösliga ämnen starkare bindning till varandra än till fluorkarboner som de inte löser sig i[2]. Ett vardagligt exempel är vatten och fett i en teflonpanna där det starkt polära vattnet avvisar fettet som i sin tur avvisar det ännu mer opolära teflonet, dvs inget fastnar i pannan.

Källor

redigera
  1. ^ ”The vitamin A content and toxicity of bear and seal liver”. The Biochemical Journal 37 (2): sid. 166–8. July 1943. doi:10.1042/bj0370166. PMID 16747610. 
  2. ^ Lemal DM (January 2004). ”Perspective on fluorocarbon chemistry”. J. Org. Chem. 69 (1): sid. 1–11. doi:10.1021/jo0302556. PMID 14703372. 

Se även

redigera