Ferenc Fehér
Ferenc Fehér, född 22 december 1933 i Budapest, död 17 juni 1994 i Budapest, var en ungersk filosof, estetiker och konstkritiker. Han var gift med filosofen Ágnes Heller.
| Ferenc Fehér | |
| Född | 22 december 1933 Budapest |
|---|---|
| Död | 17 juni 1994 (60 år) Budapest |
| Region | Västerländsk filosofi |
| Skola | Kontinental filosofi |
| Intressen | Filosofi, estetik |
| Verk | Az antinómiák költője |
| Influenser | György Lukács |
Biografi redigera
Fehér tillhörde Budapestskolan tillsammans med bland andra Ágnes Heller, István Mészáros, Mihály Vajda, György Márkus och Maria Márkus. Fehér, som var medlem i Ungerns socialistiska parti, var åren 1967–1970 assistent åt György Lukács. År 1972 disputerade Fehér på avhandlingen Az antinómiák költője, som behandlar Dostojevskij och individens kris. Med tiden vände han sig dock bort från den marxistiska läran, vilket föranledde partiet att bannlysa honom som "antimarxistisk". Detta gjorde hans yrkesverksamhet i Ungern omöjlig och Fehér gick i slutet av 1970-talet i landsflykt.
Bibliografi (urval) redigera
- 1968 – Bertrand Russell: Filozófiai fejlődésem
- 1972 – Az antinómiák költője. Dosztojevszkij és az individuum válsága
- 1979 – Diktatur über die Bedürfnisse
- 1981 – Marxisme et démocratie
- 1983 – Hungary 1956 Revisited
- 1990 – Jalta után. Kelet-Európa hosszú forradalma Jalta ellen
- 1992 – A megfagyott forradalom. Értekezés a jakobinizmusról
- 1992 – Kelet-Európa "dicsőséges forradalmai"
- 1993 – A modernitás ingája
Källor redigera
- Nordin, Svante (2011). Filosoferna: det västerländska tänkandet sedan år 1900. Stockholm: Atlantis. sid. 502. ISBN 978-91-7353-480-2
- ”Fehér, Ferenc”. Magyar Elektronikus Könyvtár. https://mek.oszk.hu/00000/00019/html/f1.htm. Läst 23 januari 2023.