Metaoxedrin, eller fenylefrin, är ett blodtrycksstegrande medel, ett adrenergikum, som stimulerar alfareceptorerna. Ämnet används som avsvällande medel i bland annat näsdroppar och ögondroppar. Den kemiska beteckningen är C9H13NO2 och molmassan är 167,2 gram/mol.[1]

Strukturformel för fenylefrin.

Tvivel om effektivitet redigera

Farmakologerna Leslie Hendeles och Randy Hatton vid University of Florida påstod år 2006 att oral fenylefrin inte är effektivt som slemlösare vid den rekommenderade 10-mg dosen, och påstod vidare att studierna använda för att få läkemedelsgodkännande i USA år 1976 var otillräckliga för att visa effektivitet vid 10-mg doser och säkerhet vid högre doser.[2] Andra farmakologer har uttryckt tvivel över fenylefrins effektivitet som nasal slemlösare[3], och andra läkare tvivlar på om fenylefrin är en effektiv ersättare för pseudoefedrin.[4][5] En meta-analys av samma forskare konkluderade med att det inte finns tillräckliga bevis för fenylefrins effektivitet,[6] en meta-analys företagen kort tid efteråt av forskare anställda av tillverkaren Glaxo Smith Kline fann däremot att den vanliga 10 mg dosen var betydligt mer effektiv än placebo.[7] Utöver detta publicerades två studier på fenylefrins effektivitet mot allergisymptom 2009, där allergiker blev utsatta för pollen i en kontrollerad inomhusmiljö. Ingen av dessa studier kunde påvisa någon skillnad mellan fenylefrin och placebo.[8][9] Pseudoefedrin[8] och loratadine-montelukast-terapi[9] visade sig bägge vara betydligt mer effektiva än både fenylefrin och placebo.

Källor redigera

  1. ^ Phenylephrine - Compound Summary PubChem
  2. ^ Heldeles, L. and Hatton, R. (2006). ”Oral phenylephrine: An ineffective replacement for pseudoephedrine?”. Journal of Allergy and Clinical Immunology 118 (1): sid. 279–280. doi:10.1016/j.jaci.2006.03.002. PMID 16815167. 
  3. ^ University of Florida (19 juli 2006). ”UF researchers question effectiveness of decongestant”. Arkiverad från originalet den 3 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131003021027/http://news.ufl.edu/2006/07/19/decongensant/. Läst 15 mars 2008. 
  4. ^ Eccles R (1 maj 2006). ”Phenylephrine an ineffective replacement for pseudoephedrine in response to the methamphetamine problem in the USA”. BMJ. http://www.bmj.com/cgi/eletters/332/7538/382-b. 
    Rapid Response to
    Tanne JH (February 2006). ”Methamphetamine epidemic hits middle America”. BMJ 332 (7538): sid. 382. doi:10.1136/bmj.332.7538.382-b. PMID 16484253. 
  5. ^ Eccles, R. (2007). ”Substitution of phenylephrine for pseudoephedrine as a nasal decongeststant. An illogical way to control methamphetamine abuse”. British Journal of Clinical Pharmacology 63 (1): sid. 10–14. doi:10.1111/j.1365-2125.2006.02833.x. PMID 17116124.  (January 2007)
  6. ^ Hatton, R.C. et al. (2007). ”Efficacy and Safety of Oral Phenylephrine: A Systematic Review and Meta-Analysis” (abstract). Annals of Pharmacotherapy 41 (3): sid. 381–390. doi:10.1345/aph.1H679. PMID 17264159. Arkiverad från originalet den 2007-02-27. https://web.archive.org/web/20070227143703/http://www.theannals.com/cgi/content/abstract/aph.1H679v1.  Arkiverad 27 februari 2007 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 27 februari 2007. https://web.archive.org/web/20070227143703/http://www.theannals.com/cgi/content/abstract/aph.1H679v1. Läst 1 februari 2013. (published online Jan 2007)
  7. ^ Kollar, Christine; Schneider, Heinz; Waksman, Joel; Krusinska, Eva (2007-6). ”Meta-analysis of the efficacy of a single dose of phenylephrine 10 mg compared with placebo in adults with acute nasal congestion due to the common cold”. Clinical Therapeutics 29 (6): sid. 1057–1070. doi:10.1016/j.clinthera.2007.05.021. ISSN 0149-2918. PMID 17692721. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17692721. 
  8. ^ [a b] Horak, Friedrich; Zieglmayer, Petra; Zieglmayer, René; Lemell, Patrick; Yao, Ruji; Staudinger, Heribert (2009-2). ”A placebo-controlled study of the nasal decongestant effect of phenylephrine and pseudoephedrine in the Vienna Challenge Chamber”. Annals of Allergy, Asthma & Immunology: Official Publication of the American College of Allergy, Asthma, & Immunology 102 (2): sid. 116–120. doi:10.1016/S1081-1206(10)60240-2. ISSN 1081-1206. PMID 19230461. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19230461. 
  9. ^ [a b] Day, James H.; Briscoe, Maureen P.; Ratz, Jodan D.; Danzig, Melvyn; Yao, Ruji (2009-4). ”Efficacy of loratadine-montelukast on nasal congestion in patients with seasonal allergic rhinitis in an environmental exposure unit”. Annals of Allergy, Asthma & Immunology: Official Publication of the American College of Allergy, Asthma, & Immunology 102 (4): sid. 328–338. doi:10.1016/S1081-1206(10)60339-0. ISSN 1081-1206. PMID 19441605. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19441605.