Fem svarta höns (miniserie)

australisk TV-serie från 1981

Fem svarta höns är en australisk miniserie från 1981 producerad av Channel 7. Den är en adaption av Nevil Shutes roman A Town Like Alice från 1950. Serien regisserades av David Stevens och var vid tidpunkten Australiens dyraste TV-produktion någonsin. Den har sålts till 70 länder och belönats med ett flertal priser.

Fem svarta höns
OriginaltitelA Town Like Alice
Genredrama/miniserie
RegissörDavid Stevens
ManusTom Hegarty
Rosemary Anne Sisson
Baserad påFem svarta höns
MedverkandeHelen Morse
Bryan Brown
Gordon Jackson
MusikBruce Smeaton
FotografRussell Boyd
Antal avsnitt3
Längd (per avsnitt)1 tim 45 min (tot. 315 min)
LandAustralien
Produktion
ProduktionsbolagSeven Network
ProducentHenry Crawford
InspelningsplatsMalaysia
Australien
Nya Zeeland
DistributörParamount Pictures
Seven Network
BBC
Sändning
OriginalkanalSeven Network
Originalvisning1981
Bildformat4:3
Externa länkar
IMDb

HandlingRedigera

Jean Paget, en brittisk kvinna, är krigsfånge i det japanskockuperade Malaya under andra världskriget. Under en lång marsch mellan två fångläger träffar hon den australiske soldaten Joe Harman. När den japanske kaptenen Sugamo upptäcker att han bistått kvinnorna i gruppen tvingar han kvinnor och barn att bevittna hur han misshandlas.

Jean och Joe skiljs åt och hon vet inte om han har överlevt tortyren. Efter kriget söker de båda efter varandra på varsitt håll, och de återförenas i Australien där de bygger ett liv tillsammans i Alice Springs.

RollistaRedigera

  Dorothy Alison  –  Mrs Frith
  John Allen  –  Bill Holland
  Zain Ariff  –  Mat Amin bin Taib
  Caspian Ashby  –  Johnnie Horsefall
  Zainal Aziz  –  Suleiman
  Debbie Baile  –  Audrey Forbes
  Lucy Bell  –  Jane Holland
  Steve Bisley  –  Tim Whelan
  Bryan Brown  –  Joe Harman
  Kenneth Brown  –  Ben Leggatt
  Peter Collingwood  –  Dr Kennedy
  Maggie Dence  –  Mrs O'Connor
  Pat Evison  –  Mrs Collard
  Maurie Fields  –  Al Burns
  Anne Haddy  –  Aggie Topp
  Syd Heylen  –  Art Foster
  Sean Hinton  –  Freddie Holland
               
  John Howard  –  Donald Paget
  Gordon Jackson  –  Noel Strachan
  John Lee  –  Les Robinson
  Lorna Lesley  –  Rose Sawyer
  Tom E. Lewis  –  Bourneville
  Joan Lord  –  Miss Carter
  Donald MacDonald  –  Derek Wilson-Hayes
  Tim McKenzie  –  Pete Fletcher
  Helen Morse  –  Jean Paget
  Richard Narita  –  Kapten Sugamo
  Cecily Polson  –  Eileen Holland
  Lois Ramsey  –  Mrs Driver
  Yuki Shimoda  –  Sergeant Mifune
  Hatsuo Uda  –  Kapten Koniata
  Anna Volska  –  Sally Wilson-Hayes
  Jennifer West  –  Mrs Horsefall
  Arkie Whiteley  –  Annie

Om serienRedigera

Med en produktionskostnad på 1,25 miljoner australiska dollar var den vid tidpunkten landets dyraste TV-serie. Producenten Henry Crawford låg bakom succén Mot alla vindar, och kunde därför utan stora problem övertyga finansiärer om projektets potential. Inspelningarna gjordes i tre länder, Australien, Nya Zeeland och Malaysia. Scenerna från London filmades i Sydney, och Nya Zeeland fick föreställa Skottland. Skådespelaren Bryan Brown var relativt okänd, och accepterades endast motvilligt av produktionsbolaget. Helen Morse sågs som ett säkert kort, och Gordon Jackson behövde inte ens provspela.

I svensk TV har serien visats 1982 och 1991, då i en version omklippt till sex avsnitt.[1]

UtmärkelserRedigera

  • International Emmy Award for Drama[2]
  • Logie Awards för serien och för skådespelarna Brown, Morse, Jackson och Alison[3]
  • Broadcasting Press Guild Award[4]
  • BANFF Television Festival Award

ReferenserRedigera

  1. ^ Manusförfattarna skrev serien i sex avsnitt, fyra av Hegarty och två av Sisson (McConnell 2016.). ”SMDB — Fem svarta höns”. https://smdb.kb.se/catalog/id/001712283. Läst 25 juli 2017. 
  2. ^ ”iemmys.tv”. Arkiverad från originalet den 19 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171019013207/https://www.iemmys.tv/awards_previous.aspx. Läst 25 juli 2017. 
  3. ^ ”1982 Logie Award Winners”. http://www.australiantelevision.net/awards/logie1982_85.html. Läst 25 juli 2017. 
  4. ^ ”1982 Best Imported Programme”. http://www.broadcastingpressguild.org/bpg-awards/1982-2/. Läst 30 juli 2017. 

KällorRedigera