Felix von Willebrand
Knut Felix von Willebrand, född 11 juni 1814 på Koskis gård i Uskela socken, död 18 januari 1893 i Helsingfors, var en finländsk friherre och läkare. Han var brorson till Adolf Fredrik von Willebrand och far till Reinhold Felix von Willebrand.
| Felix von Willebrand | |
 | |
| Född | 11 juni 1814[1] Uskela, Finland |
|---|---|
| Död | 18 januari 1893[1] (78 år) Helsingfors |
| Medborgare i | Finland |
| Utbildad vid | Helsingfors universitet  |
| Sysselsättning | Läkare, politiker, verkställande direktör |
| Arbetsgivare | Helsingfors universitet |
| Barn | Reinhold von Willebrand (f. 1858) Anna Alice von Fahlbeck (f. 1860) |
| Föräldrar | Эрик Юхан фон Виллебранд |
| Redigera Wikidata | |
Efter att 1831 ha blivit student i Helsingfors blev Willebrand 1836 filosofie magister och 1840 medicine doktor. Han utnämndes 1843 till medicine adjunkt vid Helsingfors universitet och 1856 till professor i teoretisk och praktisk medicin. Han tog 1874 avsked från professuren som emeritus. Åren 1863-90 var han tillförordnad generaldirektör vid Medicinalstyrelsen.
Willebrand var en av dem, som vid Helsingfors universitet införde det moderna medicinska åskådningssättet samt de fysikaliska undersökningsmetoderna. Såsom specimen för professur utgav han 1856 avhandlingen Om betydelsen af smärtor i hjertgropen samt publicerade dessutom åtskilliga avhandlingar i medicinska tidskrifter. Han upphöjdes 1889 i friherrligt stånd.
Källor redigera
- Willebrand, 2. Knut Felix von i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
- ^ [a b] Base biographique, omnämnd som: Knut Felix von Willebrand, BIU Santé person-ID: 9637.[källa från Wikidata]