FM Circini
FM Circini, även känd som Nova Circini 2018, är en ensam stjärna[4] i den södra delen av stjärnbilden Cirkelpassaren. Den har en skenbar magnitud av ca 5,8 - 17,3[2] kräver åtminstone en stark handkikare eller ett mindre teleskop för att kunna observeras.
| FM Circini | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Cirkelpassaren |
| Rektascension | 13t 53m 27,00s[1] |
| Deklination | -67° 25′ 11,0″[1] |
| Skenbar magnitud () | +5,8 - 17,3 [2] |
| Stjärntyp | |
| Variabeltyp | Nova[3] |
| Andra beteckningar | |
| Nova Circini 2018, PNV J13532700-6725110, FM Cir, Gaia18aod [4][2] | |
Upptäckt och förlopp redigera
FM Circini upptäcktes av John Search på Chatsworth Island, New South Wales, Australien den 19 januari 2018, med hjälp av en DSLR med en 50 mm F/1.2-lins. Vid tidpunkten för upptäckten hade den en skenbar magnitud på 9,1.[1] Den bekräftades spektroskopiskt vara en nova den 21 januari 2018[3] och nådde en maximal ljusstyrka på magnitud 5,8 den 22 mars 2018, vilket då gjorde den svagt synlig för blotta ögat.[2]
FM Circinis utbrott och nedgång från högsta ljusstyrka observerades av Gaia rymdfarkoster, All Sky Automated Survey för SuperNovae och AAVSO-observatörer. [5][6] Novan steg långsamt till toppljusstyrka och fluktuerade sedan mellan magnitud ca 6,5 och ca 8,5 i cirka tre månader innan den började en nästan monoton nedgång.[6] Det tog 150 dygn för FM Circini att blekna från toppljusstyrka med 2 magnituder, vilket gör den till en "långsam" nova i klassificeringsschemat enligt Cecilia Payne-Gaposchkin.[7]
Omloppsperioden för FM Circini är 3,4898 dygn. Ljuskurvan visar modulationer i svansen (efter utbrottet).[8]
Referenser redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, FM Circini, 10 oktober 2021..
Noter redigera
- ^ [a b c] "CBAT "Transient Object Followup Reports"". Central Bureau for Astronomical Telegrams. International Astronomical Union. Hämtad 12 januari 2021.
- ^ [a b c d] "The International Variable Star Index". aavso.org. AAVSO. Hämtad 12 januari 2021.
- ^ [a b] Strader, J.; Chomiuk, L.; Swihart, S.; Shishkovsky, L. (January 2018). "Spectroscopic confirmation of two new Galactic novae". The Astronomer's Telegram. 11209: 1. Bibcode:2018ATel11209....1S.
- ^ [a b] "FM Cir". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2021-01-12.
- ^ "Gaia18aod". Institute of Astronomy, University of Cambridge, UK. Hämtad 12 januari 2021.
- ^ [a b] Molaro, P.; Izzo, L.; Bonifacio, P.; Hernanz, M.; Selvelli, P.; della Valle, M. (March 2020). "Search for 7Be in the outbursts of four recent novae". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 492 (4): 4975–4985. arXiv:1912.13281. Bibcode:2020MNRAS.492.4975M. doi:10.1093/mnras/stz3587. S2CID 209515982.
- ^ Payne-Gaposchkin, Cecilia (1964). The galactic novae. New York: Dover. Bibcode:1964gano.book.....P.
- ^ Schaefer, Bradley E. (2021). "Discovery of 13 New Orbital Periods for Classical Novae". Research Notes of the AAS. 5 (6): 150. arXiv:2106.13907. Bibcode:2021RNAAS...5..150S. doi:10.3847/2515-5172/ac0d5b. S2CID 235632263.