Öppna huvudmenyn

Förenings- och säkerhetsakten

Förenings- och säkerhetsakten var ett tillägg till 1772 års regeringsform och som efter Riksdagen 1789 infördes i Sverige.

I Sverige gällde detta tillägg till 1809, i Finland var det gällande grundlag till 1919.

Innehåll

BakgrundRedigera

Det pågående kriget mot Ryssland hotade att ruinera staten. I riksdagen som sammankallades fick kung Gustav III stöd av de ofrälse stånden för förenings- och säkerhetsakten. Den antogs mot adelns vilja. Den nya grundlagen stärkte kraftigt kungens makt men den var även den första ståndsutjämningen i Sverige, som aktivt minskade adelns makt. Detta skedde hela fyra månader innan den Franska revolutionen.

InnehållRedigera

Det nya tillägget till regeringsformen betydde bland annat att:

  • Kungen fick börja krig och sluta fred utan samråd med riksens ständer (riksdagen)
  • Riksrådets makt upphörde - då kungen fick makt att tillsätta det antal riksråd han ansåg behövdes - han satte antalet till 0 (samt införde Rikets allmänna ärendens beredning)
  • Högsta domstolen inrättades (för att ersätta Justitierevisionen i riksrådet). Hälften av ledamöterna i Högsta domstolen skulle vara ofrälse
  • Riksgäldskontoret inrättades för att hantera den stora statsskuld som uppkommit på grund av Gustav III:s ryska krig (dess föregångare, Riksens ständers kontor, hade dessförinnan existerat under åren 1719-1765)
  • De flesta ämbeten i riket kunde i framtiden besättas med ofrälse personer
  • Bönder gavs rätt att köpa kronojord (Ett lika fritt folk bör äga lika rätt att besitta och förvärva jord i deras gemensamma fädernesland)
  • Bönder fick nu rätt att jaga på egen mark (hade inte varit tillåtet sedan medeltiden)

FörklaringRedigera

Förenings- och säkerhetsakten gav kungen rätt att efter eget gottfinnande förklara krig, sluta fred och ingå pakter med främmande makt utan att detta krävde riksdagens godkännande. Bestämmelser i akten fråntog riksdagen rätten att framlägga lagförslag, men riksdagen behöll rätten att godkänna beslut gällande skatter.[1]

Det högadliga Riksrådet avskaffades, och ersattes med Rikets allmänna ärendens beredning, vilket blev en föregångare till dagens regering. Ofrälse tog med detta för första gången steget in i rikets främsta beslutande organ. Dessutom inrättades Högsta domstolen, där kungen satt med två röster samt utslagsröst vid en jämn omröstning.

De ofrälse gynnades genom aktens bestämmelse att upphäva adelns monopol till ämbeten i staten.

Kronobönderna garanterades ärvd besittningsrätt till kronojorden; alternativt kunde bönderna friköpa jorden. Riksdagen beslutade också att överlåta hela statsskulden till ständerna. Riksgäldskontoret upprättades och uppdrogs att administrera skulderna.[2] I Sverige upphävdes förenings- och säkerhetsakten genom 1809 års grundlag. I Finland bestod den som gällande lag till 1919, då den nya regeringsformen trädde i kraft.[3]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Förenings- och säkerhetsakten i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)
  2. ^ Sveriges konstitutionella urkunder.. SNS författningsprojekt, 99-2958087-5 (1. uppl.). Stockholm: SNS (Studieförb. Näringsliv och samhälle). 1999. sid. 26-27. Libris 7609882. ISBN 91-7150-778-7 (inb.) 
  3. ^ Nationalencyclopedin: Förenings- och säkerhetsakten.