Förare var i Sverige sedan 1500-talet en underofficersgrad vid infanteriet.

Benämningen förekommer första gången 1542, då en förare eller förer eller furir. Under 1500-talet var skillnaden mellan furir (furerare/förerare/furidare) och förare (förer/föreren) flytande och skrivsättet varierade. Föraren förefaller ha varit både trupp- och förvaltningsbefäl, och skall även vid vissa tillfällen ha fungerat som fanbärare. Hans hustru hade uppgift att biträda vid sjuklägren.[1]

Vid befälsreformen 18331837 blev förarna sergeanter.[2]

Noter redigera

  1. ^ Svenska underofficerarnas historia, Fr. Josephson och W. T. Schultz. s 34-35
  2. ^ Svenska underofficerarnas historia, Fr. Josephson och W. T. Schultz. s 114