Eugène Delacroix

fransk konstnär

Ferdinand Victor Eugène Delacroix, född 26 april 1798 i Paris, död 13 augusti 1863 i Paris, var en fransk målare och illustratör. Delacroix var en framstående intellektuell personlighet som skulle komma att utöva ett starkt inflytande på den franska konsten. Delacroix var en av de främsta företrädarna för det romantiska måleriet och en av de viktigaste inspiratörerna för det sena 1800-talets orientering mot ett friare och expressivt måleri.

Eugène Delacroix
Félix Nadar 1820-1910 portraits Eugène Delacroix.jpg
FödelsenamnFerdinand Victor Eugène Delacroix
Född26 april 1798
Paris, Frankrike
Död13 augusti 1863 (65 år)
Paris, Frankrike
BegravningsplatsPère-Lachaise[1]
NationalitetFrankrike Frankrike
FöräldrarCharles-François Delacroix
Konstnärskap
FältMåleri, grafik
VerkFriheten på barrikaderna,
UtbildningÉcole nationale supérieure des Beaux-Arts, Lycée Louis-le-Grand och Lycée Pierre-Corneille
RörelseRomantiken
Signatur
Delacroix autograph.svg
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Delacroix föddes 1798 i Charenton Saint-Maurice utanför Paris, son till ämbetsmannen och senare borgmästaren Charles Delacroix, vid tidpunkten för sonens födelse Frankrikes sändebud till den Bataviska republiken. Modern Victoire Œben var dotter till finsnickaren Jean-Francois Œben och brorsdotter till Jean-Henri Riesener.[2]

Den som utnämnde fadern till posten i Haag var biskopen och diplomaten Charles Maurice de Talleyrand, och efter faderns död 1805 uppstod spekulationer om att Talleyrand var Eugènes verklige far och att han skickat Charles Delacroix på uppdrag utomlands för att hålla honom åtskild från hustrun Victoire som Talleyrand uppvaktade.[3] På grund av den ekonomiskt försämrade situation som uppstod efter Charles Delacroix död, tvingades familjen några månader senare flytta till Paris. Uppmuntrad av moderns farbror Jean-Henri Riesener skrevs Delacroix in vid École des Beaux-Arts 1816, två år efter moderns bortgång. Han blev där elev till Pierre-Narcisse Guérin, men fjärmade sig snart från sin läromästares stil, och tog istället intryck från Peter Paul Rubens och Paolo Veronese.[4] 1818 blev han närmare bekant med Théodore Géricault, och stod modell för denne när han målade Medusas flotte.

VerksamhetRedigera

 
Friheten på barrikaderna från 1830, Louvren. Delacroix var en ivrig bonapartist och denna målning är en hyllning till Julirevolutionen.

Delacroix utförde dramatiska och ofta litterärt inspirerade eller exotiska motiv, framställda med fria penseldrag och klangfulla färger. Hans genombrott var Dante och Vergilius i underjorden som ställdes ut på Parissalongen 1822. Målningen väckte stor uppmärksamhet och Delacroix fick motta skarpa angrepp från av de från Jacques-Louis David utgående akademikerna, medan de yngre hyllade honom som en konstens förnyare. 1824 följde den 4 meter höga framställningen Blodbadet på Chios (idag på Louvren). Denna tavla blev en fullständig krigsförklaring mot nyklassicismen då den bröt mot alla dess ideal och skärpte konflikten mellan klassikerna och romantikerna. Delacroix var ofta politisk i sin konst och tog ställning i tidens politiska händelser. Med Blodbadet på Chios och Grekland på Missolonghis ruiner (1826) visade han sitt stöd för den grekiska saken i frihetskriget mot Osmanska riket.

Ett viktigt inflytande för Delacroix under denna tid blev John Constable vars färgfördelningsmetod blev av avgörande betydelse för honom. Constable ställdes ut på salongerna i Frankrike 1822–1824, och 1825 vistades Delacroix i England, där han även kom i kontakt med William Turner och Thomas Lawrence. Han målade under denna tid porträtt, med inspiration från Thomas Gainsborough. Detta var en av hans mera produktiva perioder. 1827 befann han sig åter i Frankrike, där han deltog på salongens utställningar med ett dussintal bilder. Förutom oljemålningar och akvareller arbetade han som litograf och illustratör. Under denna tid tillkom hans 17 illustrationer till Faust, och 13 illustrationer till Hamlet.

År 1832 företog han en resa till Algeriet och Marocko som deltagare i en fransk diplomatisk mission till sultanen av Marocko. Resan fick stor betydelse både för hans motivval och hans koloristiska utställning, och följdes upp av en rad målningar av det orientaliska folklivet såsom Judiskt bröllop i Marocko, Kvinnor i Alger och Lejonjakt. Trots att hans genombrott i bredare folklager uteblev, fick Delacroix 1833–1838 av franska staten uppdrag att utföra vägg- och takmålningar i tronsalen och deputeradekammarens bibliotek. Delacroix arbetade även i Paris kyrkor, bland annat utförde han flera målningar, bland annat i Saint-Sulpice fresken Heliodoros utdrivs ur templet. För det historiska museet i Versailles målade han Ludvig den helige i slaget mot engelsmännen (1838). Bland de övriga av Delacroix närmare 850 målningar märks Korsfararnas intåg i Konstantinopel (1840), Sardanapals död (1827) och Friheten på barrikaderna (1830), alla på Louvren.[4]

Nationalmuseum[5] i Stockholm är Delacroix representerade med två oljemålningar (Lejonjakt och Erminia hos herdarna) och ett antal teckningar.[4]

Hans intresseväckande dagbok med olika teorier har inspirerat många av impressionismens målare, till exempel Claude Monet, Édouard Manet och modernismens målare, till exempel Georges Seurat, och senare Paul Klee.

Delacroix ställde årligen ut på Parissalongen; hans målningar hälsades initialt av ett ramaskri. Efter några år vände opinionen, och han fick en rad beställningar. Han tilldelades flera ärebetygelser från den franska staten, och 1857 invaldes han i Franska konstakademin.

Hans ateljé i Paris har bevarats som museum.

KuriosaRedigera

Eugène Delacroix har fått en krater uppkallad efter sig på Merkurius, Delacroixkratern.

ReferenserRedigera

KällorRedigera

  • Nyman, Thure (1949). Delacroix – romantikens målare. Stockholm: Wahlström & Widstrand 

NoterRedigera

  1. ^ l'essentiel (på franska), L’Humanité, 9 april 1998, (Källa från Wikidata)
  2. ^ Nyman 1949, s. 15.
  3. ^ Nyman 1949, s. 16.
  4. ^ [a b c] Svensk uppslagsbok, Malmö 1931
  5. ^ Nationalmuseum

Externa länkarRedigera