Öppna huvudmenyn

Dietyleter (vardaglig benämning ofta endast eter) är en vätska med den kemiska beteckningen (C2H5)2O, som också kan kallas etoxietan. Dietyleter tillhör den organiska ämnesklassen etrar.

Eter
Strukturformel
Molekylmodell
Systematiskt namnEtoxietan
Övriga namnDietyleter
Kemisk formel(C2H5)2O
Molmassa74,12 g/mol
UtseendeKlar, färglös vätska
CAS-nummer60-29-7
SMILESCCOCC
Egenskaper
Densitet0,706 g/cm³
Smältpunkt-116 °C
Kokpunkt34,5 °C
Faror
Huvudfara
Mycket brandfarlig Mycket brandfarlig
Hälsovådlig Hälsovådlig
NFPA 704

NFPA 704.svg

4
2
1
LD501215 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Innehåll

HistoriaRedigera

Alkemisten Raimundus Lullus anses ha upptäckt föreningen 1275, trots att det inte finns några samtida bevis för detta. Den syntetiserades första gången 1540 av Valerius Cordus, som kallade den "söt vitriololja" (oleum dulci vitrioli), och noterade några av dess medicinska egenskaper. Ungefär samtidigt upptäckte Theophrastus Bombastus von Hohenheim, mer känd som Paracelsus, eters smärtstillande egenskaper. Namnet eter fick ämnet 1730 av den tyske alkemisten August Siegmund Frobenius.

FramställningRedigera

Dietyleter framställs huvudsakligen som en biprodukt vid tillverkning av etanol genom hydratisering av eten med vattenånga.

 

Dietyleter kan också framställas genom kondensation av etanol i gasform med aluminiumoxid som katalysator.

 

Reaktionen måste ske vid temperaturer under 150 °C för att etanolen inte ska kondenseras till eten i stället.

EgenskaperRedigera

Eter är en klar, färglös, mycket flyktig, lättantändlig vätska med säregen doft och brännande smak. Den är löslig i vatten och kan blandas i alla förhållanden med alkohol, kloroform, aceton, bensen, bensin samt feta och eteriska oljor. Både eter och eterånga är mycket eldfarliga och brinner lugnt med en kraftigt lysande låga.[1]

AnvändningRedigera

Eter var ett av de första narkosmedlen och användes första gången 1842 av läkaren Crawford Long för att söva en patient medan han opererade bort en tumör från patientens nacke.

William T. G. Morton var en amerikansk tandläkare som anges vara den första som offentligt visade användningen av inhalerad eter som kirurgisk bedövning. Detta skedde den 16 oktober 1846, i nuvarande museilokalen Ether Dome, på Massachusetts General Hospital i Boston, Massachusetts, USA.

Se ävenRedigera

KällorRedigera

  1. ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Diethyl ether, 11 mars 2010.