Etemenanki (sumeriska, "huset som är himmelens och jordens fundament") var en ziqqurat belägen i staden Babylon. Den var mellan 90 och 92 meter hög och kröntes av guden Marduks helgedom. Liksom övrig bebyggelse i staden var den byggd med soltorkat tegel. Det är okänt när den byggdes, men den sista stora ombyggnaden lär ha genomförts av Nebukadnessar II.[1]

Teckningar på en lertavla som hittades i Uruk och som beskriver tornet.

På tornets utsida var plattor av emalj monterade som skimrade i solen.[1]

Alexander den store lät ca 330 f.Kr. riva Etemenanki för en stor ombyggnad, som på grund av hans död dock aldrig fullbordades. Etemenanki vittrade sönder när staden övergavs på 200-talet f.Kr. Endast obetydliga rester finns kvar.

Etemenanki anses ha varit förebild för Babels torn.

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Ben-Menahem, Ari (2009). ”600 BCE”. Historical Encyclopedia of Natural and Mathematical Sciences. Springer Science & Business Media. sid. 144