Öppna huvudmenyn
Ej att förväxla med Uruk (kultur).

Uruk (sumeriska: Unug, hebreiska: Erech, arabiska: Warka) var en stad i Sumer och senare Babylonien vid floden Eufrat i dagens Irak.

Uruk var en av de allra första städerna i världen, enligt den så kallade sumeriska kungalistan grundad av Enmerkar. Här har funnits kontinuerlig bebyggelse från Ubaidperioden omkring 4500 f.Kr. till 400 e.Kr. och staden har varit centrum för maktsträvanden och kult under hela den perioden.

I centrum stod "det vita templet" tillägnat guden An och tempelkomplexet Eanna vigt åt gudinnan Inanna eller Ishtar. Imperiegrundaren Ur-Nammu lät bygga en ziggurat i Uruk. Legendariska härskare som Enmerkar, Lugalbanda och Gilgamesh hade staden som bas då de levde under tidigdynastisk tid. Kring staden löpte en 10 km lång stadsmur.

I Uruk har man funnit tusentals lertavlor med bildskrift och kilskrift och den gröna keramik som signifierar den så kallade Urukperiodens (3000-talet f.Kr.) materiella lämningar. Urukperioden var den sista förhistoriska tidsperioden i Mesopotamien, och utmärks även av tilltagande urbanisering och social stratifiering.

HistoriaRedigera

Uruk var en framstående stad under stor del av Sumers historia fram till den Akkadiska erövringen under Sargon av Akkad. Under det Akkadiska imperiet började Uruk förlora sin betydelse. När Akkadiska riket föll blev staden dock åter igen viktig som kulturellt och ekonomiskt centrum underställt tredje dynastin i Ur. Urs fall resulterade än en gång i att staden förlorade sin betydelse fram till de Babylonska och Assyriska imperierna tog över området. Under dessa blev Uruk till en provinshuvudstad och växte. Uruk fortsatte i denna roll under det persiska riket och även under det Seleukidiska riket då ett nytt tempel till Ishtar byggdes och Zigguraten till Anu restaurerades[1]. När Seleukiderna förlorade Mesopotamien till Partierna 141 f.kr. verkar staden dock ha förlorat all betydelse. Sannolikt dels på grund av att floden Eufrat nu följde en annan rutt. runt 300 e.kr. verkar staden vara nästan helt övergiven och runt 700 e.kr. fanns inga invånare kvar.

Se ävenRedigera

KällorRedigera

  1. ^ R. van der Spek, “The Latest on Seleucid Empire Building in the East.” Journal of the American Oriental Society 138.2 (2018): 385–94.