Eta Coronae Borealis

Stjärna i Norra kronans stjärnbild

Eta Coronae Borealis (η Coronae Borealis, förkortat Eta CrB, η CrB) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna belägen i den västra delen av stjärnbilden Norra kronan. Den har en skenbar magnitud på 4,99[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 56,0[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 58 ljusår (ca 18 parsek) från solen.

Eta Coronae Borealis (η)
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildNorra kronan
Rektascension15t 23m 12,31s[1]
Deklination30° 17′ 16,17″[1]
Skenbar magnitud ()+4,99[2]
Stjärntyp
SpektraltypG1 V[3]/ G3V[3]/ L8[4]
B–V+0,56[4]
Astrometri
Radialhastighet ()-7,410 ± 0,054 [5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: 116,83 ± 0,40[1] mas/år
Dek.: -171,37 ± 0,49[1] mas/år
Parallax ()55,98 ± 0,78[1]
Avstånd58,3 ± 0,8  (17,9 ± 0,2 pc)
Absolut magnitud ()3,73[2]
Detaljer
Massa1,19 ± 0,071[5]/ 1,05 ± 0,05[5]/ 0,060 ± 0,015[4] M
Radie1,55[2] R
Luminositet2,87[2] L
Temperatur6 006[2] K
Metallicitet-0,20[6] dex
Ålder3,9 - 6,8[2] miljarder år
Andra beteckningar
2 Coronae Borealis, HD 137107/137108, HIP 75312, Gliese 584, HR 5727

Egenskaper redigera

Primärstjärnan Eta Coronae Borealis A är en gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass G1 V[3]. Den har en massa som är omkring 20 procent[5] större än solens massa, en radie som är ca 1,6[2] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 2,9[2] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 6 000[2] K.

Den centrala delen av Eta Coronae Borealis är en medelvid dubbelstjärna, som varit känd sedan slutet av 1700-talet för att vara en måttligt separerad dubbelstjärna. De två komponenterna har en omloppsperiod på ungefär 42 år, vilket i kombination med avståndet till konstellationen gör de två stjärnorna ganska lätt upplösliga med ett större teleskop. De två stjärnorna har liknande fysiska parametrar, även om den sekundära komponenten är något svalare än primärstjärnan och har ungefär 90 procent av dess massa. Möjliga stabila planetbanor i den beboeliga zonen beräknades för stjärnsystemet 1996.[7] En brun dvärgstjärna som följeslagare, belägen med en separation på 3 600 AE, upptäcktes 2001. Den nya komponenten, Eta Coronae Borealis C, befanns ha en spektraltyp av L8 och en massa på ca 0,06 av solens massa.[4]

Källor redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752 . Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c d e f g h i j] https://www.universeguide.com/star/etacoronaeborealis. Hämtad 2018-07-10.
  3. ^ [a b c] Edwards, T. W. (1976). "MK classification for visual binary components". The Astronomical Journal. 81: 245. Bibcode:1976AJ.....81..245E. doi:10.1086/111879.
  4. ^ [a b c d] Kirkpatrick, J. Davy; Dahn, Conard C.; Monet, David G.; Reid, I. Neill; et al. (2001). "Brown Dwarf Companions to G-Type Stars. I. Gliese 417B and Gliese 584C". The Astronomical Journal. 121 (6): 3235. arXiv:astro-ph/0103218 . Bibcode:2001AJ....121.3235K. doi:10.1086/321085.
  5. ^ [a b c d] Pourbaix, D. (2000). "Resolved double-lined spectroscopic binaries: A neglected source of hypothesis-free parallaxes and stellar masses". Astronomy and Astrophysics Supplement Series. 145 (2): 215. Bibcode:2000A&AS..145..215P. doi:10.1051/aas:2000237.
  6. ^ Soderblom, D. R. (1983). "Rotational studies of late-type stars. II - Ages of solar-type stars and the rotational history of the sun". The Astrophysical Journal Supplement Series. 53: 1. Bibcode:1983ApJS...53....1S. doi:10.1086/190880.
  7. ^ Benest, D. (1996). "Planetary orbits in the elliptic restricted problem. III. The η Coronae Borealis system". Astronomy and Astrophysics. 314: 983–88. Bibcode:1996A&A...314..983B.

Externa länkar redigera