Eskil Charles Andersson, född 3 juni 1910 i Masthugget, Göteborg, död 29 juli 1976 i Högsbo, Göteborg, var en svensk tidigare handbollsspelare.

Eskil Andersson
Personlig information
Fullständigt
namn
Eskil Charles Andersson
Födelsedatum3 juni 1910
FödelseortMasthugget, Göteborg, Sverige
Dödsdatum29 juli 1976 (66 år)
DödsortHögsbo, Göteborg
LateralitetHögerhänt
Positionvänsterinner / vänsterytter
Juniorklubbar
 Sverige Sanna IF
Seniorklubbar*
År
1934?–?
Klubb
Sverige Sanna IF
SM (GM)
Landslag
År
1934–1939
Landslag
 Sverige utomhus
SM (GM)
11 (15)
* Antal matcher och mål i seniorklubbar räknas endast för de inhemska ligorna.

Klubblagskarriär redigera

Eskil Andersson representerade under hela sin elitkarriär Sanna IF. Sanna tillhörde vid denna tid eliten i Sverige. 1941 kvalificerade man sig för allsvenskan och spelade i högsta serien 1941–1943. Det är oklart när Andersson slutade spela handboll.[1]

Landslagskarriär redigera

Eskil Andersson spelade 1934–1939 elva landskamper i utehandboll, mestadels som vänsterinner och vänsterytter. Han var målfarlig och spelade med god taktisk blick. Han spelade bara landskamper utomhus och finns således bara representerad med noll landskamper i den nya statistiken på Svensk handboll. Han debuterade i Sveriges första utomhuslandskampen mot Tyskland 1934 och spelade sedan fram till 1939 elva landskamper och gjorde 15 mål i landslaget. Han spelade i det första utomhus-VM 1938.[2]

Rodd och korgboll redigera

Andersson blev 1933 svensk mästare i rodd, inriggad fyra, för Göteborgs RK och har dessutom vunnit DM i korgboll.

Privatliv redigera

Under handbollskarriären var han chaufför i Göteborg. Bröderna Helge Andersson (f. 1901), John Andersson (f. 1916) och Ture Andersson (f. 1923) är eller har varit bland Sanna IF:s bästa handbollsspelare.

Referenser redigera

  1. ^ ”Nordsk familjeboks Sportlexikon Band 7 supplement”. Runeberg. 8 april 1948. sid. spalt 64 / Eskil Andersson. https://runeberg.org/sportlex/7/0048.html. Läst 31 januari 2022. 
  2. ^ Lyberg, Wolf (1953). ”Sveriges landskamper utomhus”. Boken om handboll. sid. 138-162. Läst 31 januari 2022