Ernst Roos
Ernst Edvin Roos, född 13 augusti 1894 i Agneteberg i Halmstad, död 25 mars 1990, var en svensk skulptör, målare, journalist och skriftställare[1].
Han var son till cementgjutaren Carl Henrik Roos och Petronella Severina Åkesdotter och gift 1924–1936 med Hildur Teresia Elliot och 1938–1942 med Anna-Lisa Appelquist. Roos sysslade till en början med författarskap och journalistiskt arbete och var anställd vid Svenska telegrambyråns Stockholmsredaktion 1918–1919 och därefter som journalist i dagspressen där han var verksam som konst-, litteratur- och teaterrecensent samt resekorrespondent. Han publicerade dessutom essäer och artiklar i flera fackliga och politiska tidskrifter. Hans antinazistiska skådespel Ned med judarna uppfördes av Göteborgs arbetarförening i slutet av 1930-talet. Han blev politiskt engagerad i samband med en kongress i Tammerfors där man förhandlade om hemtransport för sårade skandinaviska frivilliga i det spanska inbördeskriget.
Roos var som konstnär till stor del autodidakt men fick en viss vägledning via kvällskurser på Valands målarskola i Göteborg och en kortare tid vid Académie Colarossi i Paris. Han företog ett antal studieresor till Ryssland, Spanien, Belgien, Nederländerna och Tyskland där han bland annat studerade tyska medeltida träskulpturer och rysk ikonkonst. Tillsammans med Uno Liljegren ställde han ut i Halmstad 1946, separat ställde han bland annat ut på konstsalongen Noa-Noa i Köpenhamn 1949 och i Halmstad 1935 samt medverkade i ett stort antal samlingsutställningar på olika platser i landet. Som illustratör medverkade han bland annat i tidskrifterna Sjömannen 1923–1940 och Strix 1920–1924. Hans konst består av figurskulpturer, porträtt samt stilleben- och landskapsmålningar samt tidskriftsillustrationer med politiska karikatyrer.
Tryckta källor redigera
- Svenskt konstnärslexikon del IV sid 508, Allhems Förlag, Malmö. Libris 8390296