Ernst Rickard Kulling, född 19 juni 1905 i Lindärva socken, död 16 mars 1988 i Stockholm[1], var en svensk jurist och ombudsman.

Ernst Kulling var son till kyrkoherden Ludvig Kulling och bror till Oskar Kulling. Han avlade studentexamen i Skara 1923 och blev juris kandidat 1931 i Stockholm, där han 1926–1928 var sekreterare i Sveriges bageriidkareförening, Föreningen Sveriges spisbrödsfabrikanter och Stockholms bageriidkareförening samt redaktionssekreterare i Svensk bageritidskrift. 1929–1932 var han medarbetare i Nya Dagligt Allehanda samt 1932–1935 ombudsman för Svenska boktryckareföreningen, Sveriges litografiska tryckeriägares förbund och Sveriges tryckeriers arbetsgivareförbund, för vilka organisationer han från 1935 var VD. Kulling var dessutom VD i Sveriges bokbinderiidkares arbetsgivareförbund från 1926, i Sveriges klichéanstaltförening från 1938, i Sveriges grafiska industriförbund från 1941 och i Pappersemballageindustrins arbetsgivareförbund från 1945. Kulling var ombudsman för Svenska tapetfabrikanternas förening 1934–1940 och styrelseordförande där 1940–1941, sekreterare i Nordiska boktryckarrådet 1932 och från 1932 ledamot av detta. Han var ledamot av Arbetsmarknadens yrkesråd samt styrelserna för Svenska boktryckareföreningen, Stiftelsen grafisk forskning, Stiftelsen Grafiska Institutet och från 1945 ordförande i Grafiska standardiseringskommittén. 1932 var Kulling redaktionssekreterare i Svenska boktryckarföreningarnas meddelanden och var från 1933 redaktör och ansvarig utgivare för tidskriften som 1935 fick namnet Grafiskt Forum. Förutom en rad uppsatser i facktidskrifter utgav han minnesskriften Svenska Boktryckareföreningen 50 år (1943, tillsammans med Samuel Ebbe Bring), Näringslivets juridik (1946, tillsammans med L. Cronqvist) och minnesskriften Nordiska Boktryckarrådet 25 år (1946).

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ Sveriges dödbok 1860–2016, DVD-ROM