Erik Hjalmar Wiklund, född 10 maj 1874 i Gävle, död 28 november 1945 i Bromma i Stockholm,[1] var en svensk allroundidrottsman. Han tävlade för Gefle IF i så olika sporter som medel- och långdistanslöpning, skidlöpning, cykling och fotboll.

Erik Wiklund
Friidrott, herrar
Svenska mästerskap
Guld 1898 500 meter
Guld 1898 1 500 meter
Guld 1899 1 500 meter
Guld 1898 10 000 meter

I friidrott vann Wiklund SM-guld på 1 500 meter åren 1898 och 1899, på 10000 meter år 1898 samt (mer udda distans) på 500 meter år 1898.

Han vann Skidfrämjandets 3-milslopp åren 1894, 1895 och 1899 (en föregångare till SM) samt prins Carls vandringspris för alltid. I gång satte han inofficiellt skandinaviskt rekord på 5000 meter med tiden 22.30. Wiklund blev år 1893 sexa i cykeltävlingen Mälaren Runt. Han spelade högerinner i Gefle IF:s fotbollslag och vann även priser inom skytte och segling.

Wiklund var åren 1900 till 1906 anställd i Baku, Ryssland. Härvid fick han avbryta sin idrottsbana, men var på äldre dagar god bowlingspelare.

Referenser redigera

  • Nordisk Familjeboks Sportlexikon. Stockholm: Nordisk Familjeboks Förlags AB. 1938-1949 
  • Focus Presenterar Sporten 2. Stockholm: Almqvist & Wiksell/Gebers Förlag AB. 1967 
  • Friidrottens först och störst. Helsingborg: Stig Gustafson/Forum. 1975 

Noter redigera

  1. ^ Sveriges dödbok 1830–2020, Version 8.01, Sveriges Släktforskarförbund: Wiklund, Erik Hjalmar
Företrädare:
---
Svensk mästare på 500 m
Erik Wiklund (1898)
Efterträdare:
Kristian Hellström (1900)
Företrädare:
Paul Pehrsson (1896-1897)
Svensk mästare på 1 500 m
Erik Wiklund (1898-1899)
Efterträdare:
Kristian Hellström (1900-1901)
Företrädare:
Magnus Eriksson (1897)
Svensk mästare på 10 000 m
Erik Wiklund (1898)
Efterträdare:
Ernst Fast (1899)