Erik Gustaf Burman (i riksdagen kallad Burman i Nedertorneå), född 6 juni 1827 i Karl Gustavs socken, Norrbotten, död 23 mars 1890 i Nedertorneå församling, var en svensk präst och politiker.

Gustaf Burman
Född6 juni 1827[1]
Karl Gustavs församling[1], Sverige
Död23 mars 1890[1] (62 år)
Nedertorneå församling[1], Sverige
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet
SysselsättningPräst[1], kyrkoherde[2], politiker[1][2], kontraktsprost[2]
Befattning
Andrakammarledamot, Torneå domsagas valkrets (1879–1881)[1][2]
Politiskt parti
Inget[3]
FöräldrarFale Burman
Redigera Wikidata

Gustaf Burman växte upp på gården Kopukka i Haparanda by, där hans far Fale Burman drev ett stort jordbruk; fadern var även politiskt aktiv. Han blev student vid Uppsala universitet 1845 och prästvigdes i juli 1850 till pastorsadjunkt i Lövångers församling. Under ett par månader 1851 var han vikarierande komminister i Hietaniemi församling och sedan under en period pastorsadjunkt i Övertorneå församling, i Nedertorneå församling och åter i Övertorneå församling in i januari 1853. Därefter var han nådårspredikant i Nederluleå församling innan han återigen blev vikarierande komminister i Hietaniemi församling åren 1856–1861.

Burman utnämndes till kyrkoherde i Nedertorneå församling i september 1861 och tillträdde 1 november samma år. Från 1874 han kontraktsprost i Västerbottens fjärde kontrakt. Han var riksdagsledamot i andra kammaren för Torneå domsagas valkrets 1879–1881.

Burman var gift och hade nio barn.

Referenser

redigera
  • Leonard Bygdén, Hernösands stifts herdaminne, 2, Uppsala & Stockholm 1923, s. 253
  • Tvåkammarriksdagen 1867–1970 (Almqvist & Wiksell International 1992), band 5, s. 408
  1. ^ [a b c d e f g] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, 1985, Burman i Nedertorneå, läst: 5 januari 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d] Albin Hildebrand, Svenskt porträttgalleri : XXV:2. Riksdagens andra kammare 1867-1904, 1905, s. 352, Erik Gustaf Burman, läs onlineläs online, läst: 10 maj 2023.[källa från Wikidata]
  3. ^ Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 5, 1985, s. 408, läst: 2 april 2024.[källa från Wikidata]