Lars Ericson Wolke

svensk historiker och författare
(Omdirigerad från Ericson Wolke, Lars)

Lars Johan Ericson Wolke, ursprungligen Ericson, född 20 juni 1957 i Enskede församling i Stockholms stad,[1] är en svensk historiker, arkivarie och fackboksförfattare.

Lars Ericson Wolke
Lars Ericson Wolke i januari 2008.
Lars Ericson Wolke i januari 2008.
Lars Ericson Wolke i januari 2008.
Född20 juni 1957 (67 år)
Enskede församling i Stockholms stad, Sverige
NationalitetSverige Sverige
ForskningsområdeHistoria, militärhistoria
InstitutionerFörsvarshögskolan, Åbo Akademi
Alma materStockholms universitet

Biografi

redigera

Ericson Wolke blev 1988 filosofie doktor i historia vid Stockholms universitet med avhandlingen Borgare och byråkrater. Omvandlingen av Stockholms stadsförvaltning 1599–1637 och 2002 docent i militärhistoria vid Åbo Akademi (där han också undervisar i viss omfattning). Han var arkivarie vid Krigsarkivet 1983–2000, de senaste tio åren som förste arkivarie. Sedan 2000 tjänstgör han vid Försvarshögskolan: som huvudlärare i militärhistoria 2000–2006, som tillförordnad professor i krigsvetenskap 2006–2008 och som professor i historia, särskilt militärhistoria, sedan 2008.[2] Ericson Wolke har skrivit ett antal populärvetenskapliga böcker och artiklar om Sveriges historia och militärhistoria. Har har också medverkat med artiklar i Svenskt biografiskt lexikon.

Han är son till avdelningsdirektören och chefen för Kartredaktionella enheten vid Statens lantmäteriverk Olof Ericson och Greta Lundemo. Han bytte genom sitt äktenskap med Madeleine Wolke namn från Lars Ericson till Lars Ericson Wolke 2005.

Lars Ericson Wolke invaldes 1997 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[2] Han är också ledamot av Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia och ordförande i Svenska militärhistoriska kommissionen.

Utmärkelser

redigera

Bibliografi urval

redigera
  • Borgare och byråkrater. Omvandlingen av Stockholms stadsförvaltning 1599–1637 (1988).
  • Svenska knektar. Indelta soldater, ryttare och båtsmän i krig och fred (1995, utökad utgåva 2002).
  • Svenska frivilliga. Militära uppdrag i utlandet under 1800- och 1900-talen (1996).
  • Lasse i Gatan. Kaparkriget och det svenska stormaktsväldets fall (1997, utökad utgåva 2007).
  • Vägen till Westfaliska freden. Sverige och trettioåriga kriget (redaktör) (1998).
  • Medborgare i vapen. Värnplikten i Sverige under två sekel (1999).
  • Stockholms historia under 750 år (2001).
  • Svensk militärmakt. Strategi och operationer i svensk militärhistoria under 1500 år (2003).
  • Svenska slagfält, tillsammans med Martin Hårdstedt, Per Iko, Ingvar Sjöblom och Gunnar Åselius (2003).
  • Krig och krigsmakt under svensk stormaktstid (2004).
  • Johan III (2004).
  • Mordet på Gustav III (2005).
  • Trettioåriga kriget. Europa i brand 1618–1648, tillsammans med Nils Erik Villstrand och Göran Larsson (2006).
  • Stockholms blodbad (2006).
  • Lessons learned? Svenska operativa och taktiska erfarenheter från Kongokrisen 1960-1964 (2007).
  • Krigets idéer. Svenska tankar om krigföring (2007).
  • Sota Suomesta. Suomen sota 1808–1809 (Finska kriget 1808–1809), tillsammans med Jussi Lappalainen och Ali Pylkkänen (2007).
  • 1658. Tåget över Bält (2008).
  • Svenska sjöslag. Tillsammans med Martin Hårdstedt (2009).
  • "Bomba och bränn dom". Taktik och terror under 100 år av flygkrig (2010).
  • Joseph Goebbels. En biografi (2010).
  • Sjöslag och rysshärjningar. Kampen om Östersjön under stora nordiska kriget 1700–1721 (2012).
  • Soldatforska! Hur jag finner mina militära förfäder (2012).
  • Kapare och pirater i Nordeuropa under 800 år (2014).
  • Nationens avskum, militärens elit: Myt och sanning om de värvade soldaterna i Sverige (2023).

Källor

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  2. ^ [a b] Anderson, Björn (2016). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. 20 år med akademien och dess ledamöter 1996–2016. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 35. ISBN 978-91-980878-8-8 .
  3. ^ ”Kungl. Örlogsmannasällskapet utdelade medaljer i guld och silver”. Kungliga Örlogsmannasällskapet. https://www.koms.se/beloningar-och-stipendier/medaljer/. Läst 8 september 2023. 

Externa länkar

redigera