Öppna huvudmenyn

Emil Höring, född 1 december 1890 i Westheim, död 6 februari 1976 i Würzburg, var en tysk officer och SS-Gruppenführer.

Emil Höring

Emil Höring i Oslo år 1942.

Ämbetsperiod
1 oktober 1939–25 oktober 1939
Företrädare
Efterträdare Herbert Becker

Befälhavare för Ordnungspolizei i Dresden
Ämbetsperiod
16 december 1939–23 februari 1942
Företrädare Otto von Oelhafen
Efterträdare Ernst Hitzegrad

Befälhavare för Ordnungspolizei i Oslo
Ämbetsperiod
16 januari 1942–1 juni 1943
Företrädare August Meyszner
Efterträdare Jürgen von Kamptz

Ämbetsperiod
23 mars 1944–1944
Företrädare Fritz Sendel
Efterträdare

Född 1 december 1890
Westheim, Kungariket Bayern, Kejsardömet Tyskland
Död 6 februari 1976 (85 år)
Würzburg, Bayern, Västtyskland
Nationalitet Tysk
Militärtjänst
Försvarsgren Schutzstaffel
Grad SS-Gruppenführer Collar Rank.svg Gruppenführer

Innehåll

BiografiRedigera

Höring stred i första världskriget och blev flerfaldigt dekorerad. Efter kriget tjänstgjorde han i bayerska Landespolizei, där han uppnådde majors grad. År 1935 ingick Höring i Tredje rikets Gendarmerie. Han inträdde 1937 i NSDAP. I samband med Anschluss, Tysklands annektering av Österrike, 1938 tjänstgjorde han i polisen i Salzburg. I december 1938 utnämndes Höring till Inspektör för Ordnungspolizei (Inspekteur der Ordnungspolizei, IdO) i Reichenberg i Reichsgau Sudetenland.

Andra världskrigetRedigera

Den 1 september 1939 anföll Tyskland Polen och den 26 oktober inrättades Generalguvernementet, den del av Polen som inte inlemmades i Tyska riket. För en kort tid var Höring befälhavare för Ordnungspolizei (Befehlshaber der Ordnungspolizei, BdO) i Generalguvernementet, innan han i december 1939 utsågs till BdO i Dresden. Från 1942 till 1943 var Höring BdO i Oslo och år 1944 ånyo BdO i Generalguvernementet.

 
Emil Höring som Befehlshaber der Ordnungspolizei (BdO), till höger om Vidkun Quisling (i svart), i Oslo 1942.

Befordringar i SSRedigera

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Emil Höring, 19 maj 2013.

WebbkällorRedigera