Ekoteologi

gren av den kontextuella teologin

Ekoteologin är en gren av den kontextuella teologin som försöker ta på allvar de utmaningar som människans förstörda naturförhållande har skapat, och som försöker återställa detta naturförhållande i en teologisk kontext. Ekoteologin omvärderar kristendomen och kyrkohistorien utifrån vad ekofilosofin och miljövetenskaperna anser om världen och människan, kritiserar och lyfter fram tidigare ignorerade aspekter av kristendomen, kyrkohistorien och Bibeln. Den hittar ofta rikligt med ekologisk inspiration i Bibeln, och Jesus framstår ofta för ekoteologerna som en port tillbaka till naturen för människan.

Ekoteologerna finner sin inspiration främst i Bibeln och ekofilosofin, men också hos helgon som Franciskus av Assisi och David Petander. Skapelseteologin har varit en viktig grund att bygga på för ekoteologerna, i Norden företrädd särskilt av N.F.S. Grundtvig, K.E. Løgstrup och Gustaf Wingren.[1]

Ekoteologin har vaknat till självmedvetande först i miljörörelsens kölvatten på 1970-talet, och som teologisk disciplin är den ännu i sin linda, och den ekoteologiska litteraturen är knapp. Några av de mest kända ekoteologerna lever än, och de är bl.a. Jürgen Moltmann, Rosemary Radford Ruether och Sallie McFague. Vissa menar att Paul Tillich var den kanske förste ekoteologen. Andra skulle nämna Pierre Teilhard de Chardins kristna naturmystik som den första ansatsen.

Den katolska befrielseteologin har sett ekologin som ett av sina viktigaste områden, eftersom den menar att även jorden är förtryckt, och tillhör de fattiga idag. Den främste befrielseteologiska ekoteologen är Leonardo Boff.

I Sverige fick ekoteologin sitt genombrott inom den kristna kyrkan med Harry Månsus och Stefan Edmans böcker. Av den yngre generationen ekoteologer kan Lars Larsen nämnas, med sin kristna anarkoprimitivism, inspirerad av bl.a. ekofeministen Maria Suutala och mennonitteologen Ched Myers.

Kristen djuretik kan också ses som en del av ekoteologin.

Litteratur

redigera
  • Stefan Edman: Jord att älska (1981)
  • Stefan Edman: Den stora utmaningen (1983)
  • Stefan Edman. Härlig är jorden? (1984)
  • Stefan Edman: Jordens sång (1984)
  • Matthew Fox: Original Blessing: A Primer in Creation Spirituality (1983)
  • Harry Månsus: Vägen hem. Om livets ursprung, mening och mål (1986)
  • Harry Månsus: Hem i kosmos. Om livsmod, humanism och jordens framtid (1989)
  • Sallie McFague: The Body of God: An Ecological Theology (1993)
  • Rosemary Radford Ruether: Gaia and God: An Ecofeminist Theology of Earth Healing (1994)
  • Leonardo Boff: Ecology & Liberation: A New Paradigm (Ecology and Justice) (1995)
  • Leonardo Boff: Cry of the Earth, cry of the poor (1997)
  • Leonardo Boff: Toward an Eco-Spirituality (Church at the Crossroad) (2015)
  • Nils Tägt mfl.: David Petander - en svensk Franciskus. En bok om exemplets makt (1996)
  • Maria Suutala: Kvinnor och andra djur (1997), ekofeministisk klassiker av en betydande ekoteolog
  • Thomas Berry: The Great Work: Our way into the future (2000)
  • Thomas Berry: The Sacred Universe: Earth, Spirituality and Religion in the Twentieth century (2009)
  • Ched Myers: Anarchoprimitivism and the Bible (2004) (kan läsas härgratis på nätet)
  • Ched Myers: The fall (2004) (kan läsas här gratis på nätet)
  • Pelle Strindlund och Annika Spalde: Varje varelse ett Guds ord. Omsorg om djuren som kristen andlighet (2005)
  • Per Larsson: Skapelsens frälsning, ekoteologi i miljö- och klimathotens tid (2010)
  • Lars Larsen: Djurisk teologi. Paradisets återkomst (2010)


Referenser

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 28 september 2020.
  1. ^ ”Nydanande teolog”. Läst 12 oktober 2020.