Öppna huvudmenyn

Ejnar Nielsen, född 9 juli 1872, död 21 juli 1956, var en dansk målare.

Nielsen var professor vid Köpenhamns konstakademi 1920-29. Hans måler dominerades särskilt under den tidigare perioden fram till sekelskiftet av en pessimism, som fick uttryck i monumentala figurframställningar, skildrande inte så mycket den enskilda människan utan mera de livsnedbrytande makterna, lidandet, ålderdomen och döden. Dessa mestadels i den jylländska byn Gjern målade bilderna, bland annat Den sjuka flickan (1896, Kunstmuseet, Köpenhamn), Den blinda flickan (1898, Den Hirschsprungske Samling, Köpenhamn) och Döden och krymplingen (1898-99, Thielska galleriet) är gripande storlinjiga kompositioner med efter hand ökad stilisering och med asketisk, mot svart och grått tenderande färg. Från början påverkad av Vilhelm Hammershøi, vars melankoli Nielsen omsatt i en mer dramatisk ångestfylld stil, mottog han vid sekelskiftet inflytande från Pierre Puvis de Chavannes, såsom i det ljusa i rent dekorativt syfte målade dubbelporträttet av en skulptör och hans hustru på en parisisk balkong (1901). Det musikaliska linjeflödet åtstramades efter kontakt med Italiens quattrocentfresker i helfigursbilden Den havande (1903, Göteborgs konstmuseum) och vägen gick senare över det sakrala stilporträttet som hans porträtt av Ellen Key (1907, Nationalmuseum[1]) mot att arbeta med fresker och mosaik. En mosaikdekration av radiosymfoibyggnadens genomkörsel i Köpenhamn påbörjades 1934. Bland Nielsens övriga målningar märks aktstudier med genomträngande detaljteckning och naturalistiska landskapsstudier. Nielsen är representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[2].

KällorRedigera

  • Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 19. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1111-12 

NoterRedigera

  1. ^ Nationalmuseum
  2. ^ Göteborgs konstmuseum