Yxsjöborrekaktus (Echinopsis obrepanda) är en mycket mångformig art av kaktus från Bolivia. Stammarna vanligen solitära, tilltryckt klotformiga, mörkt gröna eller grågröna, glänsande, till 20 cm i dimater. Ribbor 13-18. Areoler grå. Taggar något krökta, vita till brunaktiga. Centraltaggar 1-3, saknas ibland, till 1 cm långa. Radiärtaggar 6-13, till 1 cm långa. Blommor trattlika, vita till rosa eller purpur, 10-20 cm långa. Blommorna är doftande, men doften varierar från population till population. Vissa har väldoft, andra har doft som påminner om persilja.
| Yxsjöborrekaktus[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Nejlikordningen Caryophyllales |
| Familj | Kaktusväxter Cactaceae |
| Underfamilj | Cactoideae |
| Tribus | Trichocereeae |
| Släkte | Sjöborrekaktussläktet Echinopsis |
| Art | Yxsjöborrekaktus E. obrepanda |
| Vetenskapligt namn | |
| § Echinopsis obrepanda | |
| Auktor | (Salm-Dyck) K.Schum. 1894 |
| Synonymer | |
| Se text | |
Namnet obrepanda (lat.) betyder mycket tillbakaböjd.
Lättodlad krukväxt som skall placeras i full sol under hela året. Vattnas ca en gång per vecka april-maj till oktober. Vid mycket varm väderlek kan mera vatten ges. Ge kvävefattig gödning i små doser. Övervintras svalt och torrt under november-mars. Temperaturen bör ligga på 10°C. Utan sval vintervila blommar inte kaktusen.
Synonymer redigera
subsp. obrepanda
- Echinocactus obrepandus Salm-Dyck 1845
- Echinocactus misleyi Cels, 1847
- Echinopsis cristata Salm-Dyck, 1850
- Echinopsis cristata purpurea Labouret, 1853
- Echinopsis misleyi (Cels) Labouret, 1847
- Echinopsis obliqua Cels, 1896
- Pseudolobivia obrepanda (Salm-Dyck) Backeb. ex Krainz 1942
- Echinopsis fiebrigii Gürke 1905
- Pseudolobivia fiebrigii (Gürke) Backeb. ex Krainz 1942
- Pseudolobivia obrepanda var. fiebrigii (Gurke) Backeberg 1959
- Echinopsis obrepanda var. fiebrigii (Gürke) Friedrich 1974
- Echinopsis rojasii Cardenas 1951
- Pseudolobivia rojasii (Cardenas) Backeb. 1959
- Echinopsis rojasii var. albiflora Cárdenas 1951
- Pseudolobivia rojasii var. albiflora (Cárdenas) Backeberg 1959
- Pseudolobivia carmineoflora Hoffm. & Backeb. 1959 nom. inval
- Echinopsis carmineoflora (Hoffm. & Backeb.) H.Friedrich 1974 nom. inval.
- Echinopsis orozasana F.Ritter 1959
- Pseudolobivia orozasana (F.Ritter) Backeb. 1965
- Echinopsis toralapana Cardenas 1964
- Pseudolobivia toralapana (Cardenas) Backeb. 1966
- Lobivia mizquensis Rausch 1972
- Lobivia aguilari R.Vasquez 1974
- Echinopsis obrepanda var. aguilari (Vasq.) Rausch 1985
- Echinopsis rauschii H.Friedrich 1974
- Lobivia pojoensis var. grandiflora Rausch
- Echinopsis rauschii var. grandiflora (Rausch) H. Friedrich 1974
- Echinopsis rauschii var. megalocephala Rausch 1974
subsp. calorubra (Cardenas) G.Navarro 1996
- Echinopsis calorubra Cardenas 1957
- Pseudolobivia calorubra (Cardenas) Backeb. 1966
- Echinopsis obrepanda var. calorubra (Card.) Rausch 1975
- Lobivia calorubra (Cardenas) Rausch 1987
subsp. tapecuana (F.Ritter) G.Navarro 1996
- Echinopsis tapecuana F.Ritter 1965
Källor redigera
- Edward F. Anderson, The Cactus Family (Timber Press, 2001) ISBN 0-88192-498-9
- Mats Winberg, Succseed http://www.succseed.com/
- Jens Corneliuson, Växternas namn, vetenskapliga växtnamns etymologi Wahlström & Widstrand 1997 ISBN 91-46-17679-9
- The New Cactus Lexicon, David Richard Hunt, Nigel Taylor och Graham Charles, 2006 • ISBN 0953813444