Duncan Grant

engelsk konstnär; medlem av Bloomsburygruppen

Duncan Grant, född 21 januari 1885 i Rothiemurchus, Inverness, Skottland, död 8 maj 1978 i Aldermaston, Berkshire, England, var en brittisk konstnär och designer.

Duncan Grant
Duncan Grant, 1922.jpg
FöddDuncan James Corrowr Grant
1885[1][2][3]
SkottlandStorbritannien
Död8 maj 1978[4][3][5] (93 år)
MedborgarskapSkottland och Storbritannien[6][7]
Utbildad vidSlade School of Fine Art
St Paul's School Arbcom ru editing.svg
SysselsättningMålare, formgivare
Känd förMedlem av Bloomsburygruppen
PartnerVanessa Bell
BarnAngelica Garnett (f. 1918 och 1918)[8][9]
FöräldrarBartle Grant[9][8]
Ethel Isabel McNeil[9][8]
UtmärkelserRoyal Designers for Industry (1941)[10]
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

UtbildningRedigera

Duncan Grant, vars far Bartle Grant var officer, vistades i Indien och Burma mellan 1887 och 1894. Åren 1894 till 1899 gick han i Hillbrow School i Rugby, där han undervisades av en teckningslärare och blev intresserad av japanska tryck. Mellan 1899 och 1901 utbildades han vidare vid St. Paul’s School i London. Från 1902 följde studier vid Westminister School of Art i samma stad. Under vintern 1904 – 1905 besökte Grant Italien och studerade de gamla mästarna. Bland annat utförde han i Florens kopior av Masaccio-freskerna i Brancaccikapellet i kyrkan Santa Maria del Carmine.[11]

Under 1906 studerade Grant vid målaren och författaren Jacques-Emile Blanches Académie de La Palette och bekantade sig med Musée du Luxembourgs samling av impressionistmåleri.[11] Med början i januari 1907 gick Grant en termin vid Slade School of Art i London. Han studerade där även under sommaren 1908. Året därpå besökte han syskonen Michael och Gertrude Stein i Paris och fick tillfälle att studera deras konstsamling bland annat innefattande verk av Picasso och Matisse. Under sommaren samma år besökte han Matisse i Clamart, Paris.[11] [12] [13]

Konstgärning och senare livRedigera

Genom sin kusin Lytton Strachey kom Grant att anslutas till Bloomsburygruppen, vars medlemmar skulle förbli hans vänner livet ut.[13]

1906 träffar Grant för första gången konstnären Vanessa Bell (Virginia Woolfs syster, née Stephen) på den s.k. Friday Club hemma hos Bell i London.[14] Klubben kom att bli ett mötesforum för Bloomsburygruppens konstnärer.[15]

1911 anslöt sig Grant till Camden Town Group samt bidrog till 1912 års post-impressionistiska utställning som organiserades av den framstående konstkritikern Roger Fry. Åren 1913 till 1919 var han även del av Frys Omega Workshops.[13]

Under första världskriget vägrade Grant som pacifist bära vapen, varvid han kom att registreras som vapenvägrare. 1916 undantogs han från krigstjänst och ålades i stället jordbruksarbete. Samma år flyttade han tillsammans med Vanessa Bell och sin dåvarande partner David Garnett till Charleston Farmhouse i East Sussex som Bell inköpt. Grant kunde därifrån fullgöra sina jordbrukssysslor.[14] Vid sidan av David Garnett, och trots sin homosexuella läggning, utvecklade Grant ett förhållande med Vanessa Bell. Relationen var både känslomässig och yrkesmässig. 1918 födde Bell parets dotter Angelica Garnett.[13] Duncan Grant och Vanessa Bell arbetade nära med konstnärliga projekt och även om Grant skulle ha många parallella förhållanden med män förblev de nära fram tills Bell avled 1961.[15]

1919 flyttade Grant, Garnett och Bell tillbaka till London, varpå Charleston för stunden upphörde att vara permanent bostad.[16]

Grant uppnådde framgång som konstnär från 1920-talet och framåt. Han hade sin första separatutställning 1920 och hans verk ställdes ut regelbundet till 1977. Senare delen av sitt liv var han ofta på resande fot i Europa, liksom i huset i Cassis i södra Frankrike som han delade med Vanessa Bell. Utöver utvecklandet av sin egen målarkarriär fanns det en stor efterfrågan på Grants och Bells färdigheter i muralmålning och husutsmyckning. Grant fortsatte att måla efter Bells död och kom att tillbringa sin tid både på Charleston och i London. Duncan Grant var en nyskapande postimpressionist och en av de första brittiska konstnärerna som tog intryck av Paul Cezanne och fauvismen.[13]

Hösten 2020 hittades det över 400 gömda erotiska teckningar som mestadels avbildar sexuella möten mellan män. Dessa teckningar är från 1940- och 50-talen då homsexualitet forfarande var förbjudet i Storbritannien. Teckningarna lämnades över till en vän försedd med en varning "dessa teckningar är mycket privata" och man trodde länge att dessa konstverk var förstörda, något som ofta drabbade konst med hbtq-motiv vid den här tiden.[17] Fyndet värderas till 23 miljoner kronor och kommer tas hand om av Charleston Trust som arbetar med Bloomsburygruppen.[18]

Duncan Grant avled 1978 i lunginflammation vid 93 års ålder.[15]

BildgalleriRedigera

KällorRedigera

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, data.bnf.fr : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens, (Källa från Wikidata)
  2. ^ Duncan James Corrowr Grant, Benezit Dictionary of Artists (på engelska), 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Benezit-ID: B00078103, läs online, (Källa från Wikidata)
  3. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Duncan-Granttopic/Britannica-Online, omnämnd som: Duncan Grant, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
  4. ^ RKDartists, läs online, läst: 27 augusti 2017, (Källa från Wikidata)
  5. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: grant-duncan-james-corrowr, omnämnd som: Duncan James Corrowr Grant, (Källa från Wikidata)
  6. ^ Libris, 26 mars 2018, läs online, läst: 24 augusti 2018, (Källa från Wikidata)
  7. ^ Museum of Modern Arts webbsamling, konstnärs-ID på MoMA: 2294, läs online, läst: 4 december 2019, licens: CC0, (Källa från Wikidata)
  8. ^ [a b c] Kindred Britain, läs online, (Källa från Wikidata)
  9. ^ [a b c] Darryl Roger Lundy, The Peerage, (Källa från Wikidata)
  10. ^ läs online, www.thersa.org, läst: 9 januari 2021, (Källa från Wikidata)
  11. ^ [a b c] Duncan Grant – A 90th Birthday Exhibition of Paintings. Edinburgh: Scottish National Gallery of Modern Art. 1975. s. ix–x.
  12. ^ Duncan Grant and his World, Wildenstein and Co. Ltd, 1964
  13. ^ [a b c d e] Encyclopaedia Brittanica, Duncan Grant, odaterat, https://www.britannica.com/biography/Duncan-Grant
  14. ^ [a b] Shone, Richard (1999). The Art of Bloomsbury. Roger Fry, Vanessa Bell and Duncan Grant. London: Tate Gallery Publishing. sid. 282 ff. 
  15. ^ [a b c] Tate, Lifestyle and Legacy of the Bloomsbury Group, https://www.tate.org.uk/art/art-terms/b/bloomsbury/lifestyle-lives-and-legacy-bloomsbury-group
  16. ^ Moore, Judy (1995). The Bloomsbury Trail in Sussex. Seaford: S.B. Publications. sid. 30 
  17. ^ TT, Björn Berglund / (8 oktober 2020). ”Sexteckningar värda miljoner låg under säng”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/sexteckningar-varda-miljoner-lag-under-sang. Läst 10 oktober 2020. 
  18. ^ ”Lost stash of 400 erotic drawings by Duncan Grant comes to light” (på engelska). the Guardian. 8 oktober 2020. http://www.theguardian.com/artanddesign/2020/oct/08/lost-erotic-drawings-duncan-grant. Läst 10 oktober 2020.