Disko (ö)

ö i Grönland, Qaasuitsup, lat 69,75, long -53,50

Disko på kartan över Grönland
Disko
Disko på kartan över Grönland.

Disko, grönländska: Qeqertarsuaq, är en ö vid västra Grönland, i kommunen Qaasuitsup. Med en yta på 8 612 km² är den en av de 100 största öarna i världen. Ön har en längd på ca 160 km, dess medelhöjd är 975 meter och högsta punkten når 1 919 meter över havet.[1] Delar av ön är ständigt istäckta.

Qeqertarsuaq (danskt namn: Godhavn) är den största orten på ön. Utöver denna finns bosättningen Kangerluk.

Etymologi

redigera

Qeqertarsuaq betyder den stora ön,[2] vilket är ett logiskt namn för den största av alla öar längs Grönlands kust. Emellertid finns det ytterligare ett tjugotal öar som heter Qeqertarsuaq.

Historia

redigera

Disko låg under vikingatiden och tidig medeltid i den norra utkanten av nordmännens nordligaste bosättning på Grönland – Nordsetur.[3] Under 1600- och 1700-talen besökte bland annat nederländska och baskiska valfångare området.[4] Ön koloniserades 1773, och dess bestyrer Svend Sandgreen (född i Sverige 1734) var också valfångare.[5]

Disko i kulturen

redigera
  • Disko är spelplats för delar av handlingen i Jules Vernes roman Guldmeteoren (1908, La Chasse au météore; utgiven på svenska 1974).[6]

Källor

redigera
  1. ^ UN SYSTEM-WIDE EARTHWATCH Web Site. ”Island Directory”. Arkiverad från originalet den 19 april 2016. https://web.archive.org/web/20160419074937/http://islands.unep.ch/ITP.htm. Läst 17 februari 2013. 
  2. ^ Källgård, Anders (2009). Danmarks, Färöarnas och Grönlands öar. Carlson Bokförlag. sid. 277. ISBN 978 91 7331 272 1 
  3. ^ Nordin, Torgny (16 mars 2001). ”Vikingarna vid världens ände”. Popularhistoria.se. https://popularhistoria.se/sveriges-historia/vikingatiden/vikingarna-vid-varldens-ande. Läst 14 juni 2019. 
  4. ^ R.N. Rudmose Brown. ”Whaling: Greenland and Davis Strait Fishery Encyclopedia Arctica 14: Greenland, Svalbard, Etc. Geography and General”. collections.dartmouth.edu. https://collections.dartmouth.edu/arctica-beta/html/EA14-05.html. Läst 14 juni 2019. 
  5. ^ Caulfield, Richard A. (2000-09-26) (på engelska). Greenlanders, Whales, and Whaling: Sustainability and Self-Determination in the Arctic. Dartmouth College Press. ISBN 9781611681338. https://books.google.se/books?id=gwadAwAAQBAJ&pg=PT75. Läst 14 juni 2019 
  6. ^ Verne, Jules: Guldmeteoren, Delta Förlags AB, 1974. ISBN 91-7228-266-5. Not: Ön passeras på väg till Upernavikön, där meteoren slutligen slår ner.