Dik-dikantiloper (Madoqua) är ett släkte av små, graciösa och finlemmade djur som tillhör familjen dvärgantiloper eller gasellantiloper som de också kallas. Honan hos dik-dikarna är ovanligt nog större än hanen. De har stora öron, långa halsar och ofta en hårtuss på huvudet. Mycket små horn, mellan 3 och 7 centimeter långa och små svansar. Den största av arterna är Kirks dik-dik och den kan komma upp i en vikt på ungefär 7 kilogram och ha en mankhöjd på runt 45 centimeter. Pälsfärgen är på ovansidan gulgrå till rödbrun och ljusgrå till vit på buken.[1]
| Dik-dik | |
 Dik-dik av oidentifierad art | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Partåiga hovdjur Artiodactyla |
| Underordning | Idisslare Ruminantia |
| Familj | Slidhornsdjur Bovidae |
| Underfamilj | Gasellantiloper Antilopinae |
| Släkte | Dik-dikantiloper Madoqua |
| Vetenskapligt namn | |
| § Madoqua | |
| Auktor | Ogilby, 1837 |
 Salts dik-dik i Etiopien | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Man hittar dik-dikarna främst i östra Afrika där de håller till på träd- och busksavanner. De är djur som behöver bra skydd emot rovdjur så de brukar inte ofta bege sig ut på de öppna savannerna. Deras diet består av skott, knoppar, blad och blommor samt sällan gräs. De lever i par med ett revir på 5 till 20 hektar. Reviret markeras av hanar och honor men försvaras endast av hanen. Namnet dik-dik kommer från individernas läte när de flyr.[1]
Fortplantningssättet är främst känt från Kirks dik-dik.[1] (se motsvarande artikel)
Släkte och arter
redigeraDik-dikantiloperna består ut av ett släkte och fyra arter, med ett antal underarter.[2][3]
- Släkte: Madoqua
- Salts dik-dik M.sattiana
- M.s.phillipsi
- M. piacentinii
- Kirks dik-dik M.kirki
- Günters dik-dik M.guentheri
- Salts dik-dik M.sattiana
Källor
redigera- Fritt översatt i från den engelska Wikipedian.
Noter
redigera- ^ [a b c] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Dik-diks” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 1191−1192. ISBN 0-8018-5789-9
- ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Madoqua” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
- ^ Madoqua på IUCN:s rödlista, läst 16 maj 2017.
Tryckta källor
redigera- David W. MacDonald, red (1984). Jordens djur, Band 4 – Hovdjuren. Stockholm: Bonnier Fakta. ISBN 91-34-50353-6