Die Brautwahl (Brudvalet) är en opera (Musikalisch-fantastische Komödie) i tre akter och epilog med musik och libretto av Ferruccio Busoni. Librettot bygger på en novell av E. T. A. Hoffmann.

Ferruccio Busoni

Historia redigera

Hoffmanns novell är ett osannolikt ämnesval för en opera då handlingen är invecklad, språket är mångordigt och slutet ofullständigt. Busoni förbisåg uppenbarligen bristerna när han bestämde sig att komponera operan. Verket utgör en brytningspunkt i Busonis musikutveckling. Tonaliteten är inte övergiven men harmoniken är utforskande med flitigt användande av olika modus och ovanliga skalor. Ett utmärkande drag i musiken är Busonis utstuderade införlivande av diverse yttre element (musikcitat av Giacomo Carissimi och Gioacchino Rossini, folkmusik, synagogal musik osv). Operan hade premiär den 12 april 1912 på Hamburgs statsopera.

Personer redigera

Roller Röstläge Premiärbesättning 12 april 1912
Dirigent: Gustav Brecher
Albertine sopran Elisabeth Schumann
Edmund Lehsen tenor Otto Marak
Dionysius Thusman tenor Wilhelm Birrenkoven
Bensch tenor Eduard Lichtenstein
Voswindel baryton Hermann Wiedemann
Leonhard baryton Robert vom Scheidt
Manasse bas Max Lohfing
Tjänare tenor Fritz Windgassen

Handling redigera

Den unge målaren Edmund förälskar sig i Albertine som är dotter till en rik köpman. Edmunds vän, guldsmeden Leonhard, stöder Edmund i hans uppvaktning men sörjer dennes avsaknad av kärlek till konsten. Både Leonhard och den rike juden Manasse är gengångare, övermänniskor som är över 300 år gamla. Andra rivaler om Albertines gunst är Manasses son, baron Bensch, och Thusman, en pedantisk tjänsteman. Det slutliga brudvalet avgörs genom att Edmund vinner Albertine. Paret beger sig omedelbart iväg, på uppmaning av Leonhard, för att studera konst i Rom.

Källor redigera