Demansia psammophis
Demansia psammophis[3] är en ormart som beskrevs av Schlegel 1837. Demansia psammophis ingår i släktet Demansia och familjen giftsnokar och underfamiljen havsormar.[4][5]
| Demansia psammophis Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Giftsnokar Elapidae |
| Underfamilj | Havsormar Hydrophiinae |
| Släkte | Demansia |
| Art | Demansia psammophis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Demansia psammophis | |
| Auktor | (Schlegel, 1837) |
| Synonymer | |
|
Pseudelaps psammophidius DUMÉRIL 1854[2] Elaps psammophis SCHLEGEL 1837[3] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Arten förekommer i Australien i delstaterna Queensland, New South Wales och Victoria samt i östra South Australia. Vid den södra kusten når Demansia psammophis även Western Australia. Habitatet varierar mellan skogar nära havet, buskskogar, gräsmarker och hedområden. Denna orm gömmer sig ofta under stenar eller träbitar som ligger på marken. Arten jagar främst små ödlor som skinkar och den äter även groddjur. Ofta vilar flera exemplar tillsammans i samma gömställe.[1]
Honor lägger 5 till 20 ägg per tillfälle. Individerna blir efter 20 månader könsmogna och honor har sina första ungar när de är två år gamla. Parningen sker under våren och sommaren.[1] Demansia psammophis har ett giftigt bett.[5]
Ibland dör ett exemplar när ormen försöker äta den giftiga agapaddan som blev införd i Australien. I Victoria förekommer ett glest fördelat bestånd som är känslig för förändringar. För hela beståndet är inga hot kända. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]
Underarter redigera
Arten delas in i följande underarter:[4]
- D. p. cupreiceps
- D. p. psammophis
- D. p. reticulata
Källor redigera
- ^ [a b c d] Shea, G., Gaikhorst, G. & Cowan, M. 2017 Demansia psammophis . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 24 mars 2020.
- ^ Duméril, A. M. C., BIBRON, G. & DUMÉRIL, A. H. A., (1854) Erpétologie générale ou histoire naturelle complète des reptiles. Tome septième. Deuxième partie, comprenant l'histoire des serpents venimeux., Paris, Librairie Encyclopédique de Roret: i-xii + 781-1536
- ^ [a b] Schlegel, H. (1837) Essai sur la physionomie des serpens. Partie Générale: xxviii +251 S. + Partie Descriptive: 606 S. + xvi., La Haye (J. Kips, J. HZ. et W. P. van Stockum)
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (1 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/demansia+psammophis/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b] Demansia psammophis i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Demansia psammophis.
Wikispecies har information om Demansia psammophis.
