Delta Centauri

stjärna i Kentaurens stjärnbild

Delta Centauri (δ Centauri, förkortat Delta Cen, δ Cen) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en ensam stjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Kentauren. Den har en skenbar magnitud på 2,57[2] och är synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 7,9[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 410 ljusår (ca 127 parsek) från solen.

Delta Centauri (δ)
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildKentauren
Rektascension12t 08m 21,49764s[1]
Deklination-50° 43′ 20,7386″[1]
Skenbar magnitud ()2,57[2] (2,51-2,65[3])
Stjärntyp
SpektraltypB2 IVne[4]
U–B-0,92[2]
B–V-0,13[2]
Variabeltypγ Cas[3]
Astrometri
Radialhastighet ()+11[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -49,94[1] mas/år
Dek.: -7,19[1] mas/år
Parallax ()7,86 ± 0,47[1]
Avstånd410 ± 20  (127 ± 8 pc)
Absolut magnitud ()-2,94[6]
Detaljer
Massa8,7 ± 0,3[7] M
Radie6,5[8] R
Luminositet5 129[7] L
Temperatur22 360[8] K
Vinkelhastighet263 ± 14[9] km/s
Ålder21,5 ± 1,5[10] miljoner år
Andra beteckningar
δ Cen, CD-50° 6697, CPD-50° 4862, FK5 452, HD 105435, HIP 59196, HR 4621, SAO 239689.

Egenskaper redigera

Delta Centauri är en blå till vit underjättestjärna av spektralklass B2 IVne[4]. vilket anger att den är en underjättestjärna som har förbrukat vätet i dess kärna och börjat utvecklas bort från huvudserien. Den har en massa som är ca 8,7[7] gånger större än solens massa, en radie som är ca 6,5[8] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 5 130[7] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 22 360[8] K.

Delta Centauri är en skalstjärna med ett distinkt spektrum som skapas av material som kastas ut i en skiva genom stjärnans snabba rotation. Den resulterande Dopplereffekten ger dess spektrum breda absorptionslinjer som anges av spektralklassens suffix "n". Suffixet "e" betyder att den är en klassisk Be-stjärna, som är en typ av het stjärna som ännu inte har utvecklats till en superjätte och är omgiven av omkretsande gas. Närvaron av denna gas skapar ett överskott av infraröd strålning, tillsammans med emissionslinjer i stjärnans spektrum. Det mesta av gasen är koncentrerad kring ekvatorn och bildar en skiva.[8]

Delta Centauri är också en variabel stjärna av typen γ Cassiopeiae vars ljusstyrka varierar från magnitud +2,51 till +2,65.[3] En del av variationen i stjärnan skulle kunna förklaras med att den är dubbelstjärna. Den föreslagna följeslagaren skulle behöva ha ca 4-7 gånger solens massa och en omloppsperiod på minst 4,6 år med en minsta separation på 6,9 astronomiska enheter.[11] Delta Centauri delar en gemensam egenrörelse med de närliggande stjärnorna HD 105382 och HD 105383, vilket kan betyda att de bildar ett litet kluster eller kanske ett trippelstjärnsystem.[11]

Källor redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357
  2. ^ [a b c d] Feinstein, A.; Marraco, H. G. (November 1979), "The photometric behavior of Be Stars", Astronomical Journal, 84: 1713–1725, Bibcode:1979AJ.....84.1713F, doi:10.1086/112600
  3. ^ [a b c] Samus, N. N.; Durlevich, O. V.; et al. (2009). "VizieR Online Data Catalog: General Catalogue of Variable Stars (Samus+ 2007-2013)". VizieR On-line Data Catalog: B/gcvs. Originally published in: 2009yCat....102025S. 1. Bibcode:2009yCat....102025S.
  4. ^ [a b] Houk, Nancy (1979), "Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD stars", Ann Arbor : Dept. of Astronomy, Ann Arbor, Michigan: Dept. of Astronomy, University of Michigan, Bibcode:1978mcts.book.....H
  5. ^ Evans, D. S. (June 20–24, 1966). "The Revision of the General Catalogue of Radial Velocities". In Batten, Alan Henry; Heard, John Frederick. Determination of Radial Velocities and their Applications, Proceedings from IAU Symposium no. 30. Determination of Radial Velocities and their Applications. 30. University of Toronto: International Astronomical Union. p. 57. Bibcode:1967IAUS...30...57E.
  6. ^ Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971 , Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
  7. ^ [a b c d] Levenhagen, R. S.; Leister, N. V. (2006). "Spectroscopic analysis of southern B and Be stars". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 371: 252–262. arXiv:astro-ph/0606149 . Bibcode:2006MNRAS.371..252L. doi:10.1111/j.1365-2966.2006.10655.x.
  8. ^ [a b c d e] Meilland, A.; et al. (October 2009), "VLTI/MIDI observations of 7 classical Be stars", Astronomy and Astrophysics, 505 (2): 687–693, arXiv:0908.1239 , Bibcode:2009A&A...505..687M, doi:10.1051/0004-6361/200911960
  9. ^ Frémat, Y.; Zorec, J.; Hubert, A.-M.; Floquet, M. (2005). "Effects of gravitational darkening on the determination of fundamental parameters in fast-rotating B-type stars". Astronomy and Astrophysics. 440 (1): 305–320. arXiv:astro-ph/0503381 . Bibcode:2005A&A...440..305F. doi:10.1051/0004-6361:20042229.
  10. ^ Tetzlaff, N.; Neuhäuser, R.; Hohle, M. M. (January 2011), "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 410 (1): 190–200, arXiv:1007.4883 , Bibcode:2011MNRAS.410..190T, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x
  11. ^ [a b] Meilland, A.; et al. (September 2008), "δ Centauri: a new binary Be star detected by VLTI/AMBER spectro-interferometry", Astronomy and Astrophysics, 488 (3): L67–L70, arXiv:0807.4622 , Bibcode:2008A&A...488L..67M, doi:10.1051/0004-6361:200810624

Externa länkar redigera