Daniel Gottlieb Restadius (i riksdagen kallad Restadius i Alingsås), född 11 november 1843 i Tortuna sockens prästgård i Västmanlands län,[4] död 23 maj 1900 i Hedvig Eleonora församling, Stockholm, var en svensk jurist och ämbetsman. Han var konsultativt statsråd 1899–1900.
| Daniel Gottlieb Restadius | |
.jpg) | |
| Född | 11 november 1843[1][2][3] Torstuna församling[2][3], Sverige |
|---|---|
| Död | 23 maj 1900[1][2] (56 år) Hedvig Eleonora församling[1][2], Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Uppsala universitet[3]  |
| Sysselsättning | Politiker[2][3] |
| Befattning | |
| Häradshövding (1888–)[3] Andrakammarledamot, Borås, Alingsås och Ulricehamns valkrets (1892–1896)[2][3] Andrakammarledamot, Marstrands, Kungälvs, Alingsås och Ulricehamns valkrets (1897–1900)[2][3] | |
| Politiskt parti | |
| Nya lantmannapartiet (–)[2] Lantmannapartiet (–)[2] | |
| Redigera Wikidata | |
Daniel Restadius var son till kyrkoherden Lorenz Restadius. Efter läroverksstudier i Västerås blev 1863 student vid Uppsala universitet, där han avlade hovrättsexamen 1868. Han blev 1871 vice häradshövding, tjänstgjorde 1874–1886 hos sin släkting justitieombudsmannen Nils Fröman och var 1881–1888 adjungerad ledamot av Svea hovrätt, varjämte han även var verksam som affärsjurist. Restadius blev 1888 utnämnd till häradshövding i Vättle, Ale och Kullings domsaga i Älvsborgs län. Han var 1889–1892 suppelant för justitieombudsmannen. I Alingsås där Restadus som häradshövding var bosatt, var han 1896–1899 ordförande i stadsfullmäktige.[5]
Riksdagens andra kammare tillhörde han från 1892 till sin död, invald i Borås, Alingsås och Ulricehamns valkrets till 1896 samt Marstrands, Kungälvs, Alingsås och Ulricehamns valkrets från 1897. Hans politiska åsikter var protektionistiska och moderatkonservativa och han anslöt sig till Lantmannapartiet, som satte honom i konstitutionsutskottet 1895–1899.
Han var 1895–1898 medlem av unionskommittén och 1899 ordförande i egnahemskommittén, varjämte han tillhörde det så kallade järnvägsrådet för prövning av koncessionsfrågor. Han väckte under riksdagen 1899 uppseende genom ett häftigt angrepp på Hjalmar Branting, som han stämplade som anhängare av blodiga omstörtningsidéer. Restadius tillhörde regeringen Boströms anhängare där han 1899 blev konsultativt statsråd.[5]
Källor
redigeraNoter
redigera- ^ [a b c] Hedvig Eleonora kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/SSA/0006/F I/17 (1898-1900), bildid: 00012487_00249, sida 249, död- och begravningsbok, läs onlineläs online, läst: 4 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 4, 1985, s. 265, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABgZqw, läst: 4 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g] Albin Hildebrand, Svenskt porträttgalleri : XXV:2. Riksdagens andra kammare 1867-1904, 1905, s. 246, läs onlineläs online, läst: 15 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Hvar 8 Dag : illustreradt magasin, [Första årgången, 1 oktober 1899 - 23 september 1900], Göteborg 1900 s. 578
- ^ [a b] Restadius, Daniel i Svenska män och kvinnor (1949)