Ctenomys opimus[2] är en däggdjursart som beskrevs av Wagner 1848. Ctenomys opimus ingår i släktet kamråttor och familjen buskråttor.[3][4] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan tre underarter.[2]

Ctenomys opimus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljBuskråttor
Octodontidae
SläkteKamråttor
Ctenomys
ArtCtenomys opimus
Vetenskapligt namn
§ Ctenomys opimus
AuktorWagner, 1848
Hitta fler artiklar om djur med

Utseende redigera

Arten blir med svans cirka 30 cm lång. Pälsen på ovansidan är brun eller gråaktig med inslag av ljusbrun. Fram till kroppens sidor och undersida blir pälsen ljusare. Huvudet är däremot mer svartaktigt.[5] Med en kroppslängd av 25 till 32 cm (med svans), en svanslängd av 7 till 9,5 cm och en vikt av 230 till 370 g är honor mindre än hannar. Exemplar av hankön är med svans nästan 29 till 33 cm långa, svanslängden är 8 till 10 cm och vikten varierar mellan 370 och 530 g.[6]

Utbredning redigera

Denna gnagare förekommer i Anderna från södra Peru över Bolivia till norra Chile och norra Argentina. Arten vistas i regioner som ligger 2500 till 5000 meter över havet. Den lever i ekosystemet Puna.[1]

Ekologi redigera

Ctenomys opimus gräver underjordiska bon med en huvudtunnel, flera förgreningar och flera kamrar. När honan inte är dräktig lever varje individ ensam. Arten äter rötter, stjälkar och blad av olika växter. Den är aktiv på dagen eller under gryningen respektive skymningen. När gnagaren hämtar föda från marken stannar den nära boets ingång.[1]

Området där gnagaren lever är främst täckt av gräs från släktet svinglar (Festuca). Däremot äter Ctenomys opimus nästan allt gräs som förekommer kring boet så att större hål i grästäcket uppstår. I viss mån ingår även blad och kvistar av buskar tillhörande släktena Lepidophyllum och Margyricarpus i födan.[6]

När fällor blev uppställda i djurets gångsystem så fastnade nästan alltid individens bakre delar (bakfötterna, svansen, stjärten) i fällan. Det kan bero på att Ctenomys opimus går baklänges i tunnlarna eller arten försöker kasta ut främmande föremål med bakfötterna.[6]

Honan har tre par spenar och per kull föds upp till tre ungar. När ungarna lämnar boet för första gången väger de cirka 75 g och är nästan 20 cm långa (med svans). Några men inte alla ungdjur hade huvudsakligen svartaktig päls.[6]

Källor redigera

  1. ^ [a b c d] 2008 Ctenomys opimus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Ctenomys opimus
  3. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (14 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/ctenomys+opimus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  4. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  5. ^ Chester, Sharon (2010). Ctenomys opimus. A Wildlife Guide to Chile. Princeton University Press. sid. 321 
  6. ^ [a b c d] Oliver P. Pearson (1959). ”Biology of the subterranean rodents, Ctenomys, in Peru”. Memorias Museo Natural: sid. 9-27. https://museohn.unmsm.edu.pe/docs/Memorias/Memoria%20N%C2%B0%209.pdf. Läst 22 september 2019. 

Externa länkar redigera