Crossarchus obscurus[2][3][4] är en däggdjursart som beskrevs av F. G. Cuvier 1825. Crossarchus obscurus ingår i släktet kusimanser och familjen manguster.[5][6] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]

Crossarchus obscurus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningRovdjur
Carnivora
FamiljManguster
Herpestidae
SläkteKusimanser
Crossarchus
ArtCrossarchus obscurus
Vetenskapligt namn
§ Crossarchus obscurus
AuktorF. G. Cuvier, 1825
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Utseende

redigera

Arten blir 30 till 37 cm lång (huvud och bål), har en 15 till 25 cm lång svans och väger 1,0 till 1,5 kg. Den kännetecknas av en långsträckt nos och kraftiga klor.[7] Bakfötterna är 6 till 7,3 cm långa och öronen är 2 till 2,6 cm stora.[8] Håren på artens nacke bildar ingen kam och de växer inte heller i en spiral. På ovansidan är pälsen mörkbrun till svartaktig och den blir ljusare mot undersidan samt på huvudet. Hårens längd på ovansidan ökar från 10 till 15 mm på nacken till 30 till 35 mm på stjärten. Arten har lite ovala pupiller med den långa sidan parallell med käkarna. Fotsulorna är i princip nakna med undantag av bakfötternas sulor nära hälen. Honor har tre par spenar men bortsedd från könsorganen finns inga yttre skillnader mellan honor och hannar. Arten har i varje käkhalva 3 framtänder, 1 hörntand, 3 premolarer och 2 molarer.[8]

Utbredning

redigera

Denna mangust förekommer i västra Afrika från Sierra Leone till Ghana. Den vistas i låglandet och i bergstrakter upp till 1500 meter över havet. Habitatet utgörs av regnskogar och andra skogar med buskar som undervegetation samt av öppna landskap med några större buskar. Arten uppsöker även odlade områden.[1]

Ekologi

redigera

Individerna är ofta dagaktiva men ibland söker de under natten efter föda. Exemplar hittades gömda i trädens bladverk under natten. Troligtvis skapar de även jordhålor som gömställen. En flock med upp till 20 medlemmar söker i ett visst område efter föda och vandrar sedan till en annan plats. De har olika läten för kommunikationen och dessutom används vätska från körtlarna vid kinderna samt vid djurets anus för att markera föremål.[8]

Crossarchus obscurus äter olika ryggradslösa djur och mindre ryggradsdjur som grodor, ödlor, fåglar och gnagare. Det största bytet var en sockerrörsråtta (Thryonomys swinderianus). Dessutom ingår ägg, frukter och bär i födan. För att nå maskar och insektslarver grävs i lövskiktet eller i det översta jordlagret.[8]

Exemplar i fångenskap hade upp till tre kullar per år. Efter cirka 58 dagar dräktighet föds två till fyra blinda ungar. De har redan fin päls på kroppen. Ungarna öppnar sina ögon efter cirka 12 dagar och efter ungefär tre veckor slutar honan med digivning. Enligt uppskattningar är ungarna efter nio månader könsmogna. Några individer levde nio år i fångenskap.[8]

Djuret jagas för köttets skull och det faller ofta offer för strövande hundar.[8] Allmänt är denna mangust inte sällsynt. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Källor

redigera
  1. ^ [a b c] 2008 Crossarchus obscurus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2, Crossarchus obscurus
  4. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (26 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/crossarchus+obscurus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ Kingdon, Jonathan (2015). Crossarchus obscurus. The Kingdon Field Guide to African Mammal. Bloomsbury Publishing. sid. 450. ISBN 978-1-4729-1236-7 
  8. ^ [a b c d e f] D. E. Wilson & R. A. Mittermeier, red (2004). ”Crossarchus obscurus”. Handbook of the Mammals of the World. Lynx Edicions. sid. 324-325. ISBN 978-84-96553-49-1 

Externa länkar

redigera