Träkägelbi
Träkägelbi (Coelioxys alatus) är en biart som beskrevs av Förster 1853.[3][4] Arten ingår i släktet kägelbin och familjen buksamlarbin.[3]
| Träkägelbi Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Finland: Nära hotad[2] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
| Släkte | Kägelbin Coelioxys |
| Undersläkte | Boreocoelioxys[1] |
| Art | Träkägelbi Coelioxys alatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Coelioxys alatus | |
| Auktor | Förster, 1853 |
| Synonymer | |
|
Coelioxys alata Förster, 1853[3] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning redigera
Alla kägelbin har svart grundfärg med gles, ljus behåring på huvudet (även på ögonen, vilket är unikt för släktet) och mellankroppen. På tergiterna[a] finns vitaktiga, platta hårband. Honan har en likformigt avsmalnande bakkropp, som påminner om en kägel, därav det svenska trivialnamnet.[5] På just denna art är behåringen på ansikte och mellankropp i början brungul, vilket hos äldre bin bleknar åt det gråa hållet.[6] Hos honan är den bakersta sterniten förstorad, så att den även uppifrån ser rundad ut, något som är ett säkert artigenkänningstecken, åtminstone i Nordeuropa. Hanen är däremot mycket svår att skilja från andra kägelbihanar i fält. Arten är relativt stor för att vara ett kägelbi, med en kroppslängd på 12 till 14 mm för honorna, 11 till 13 mm för hanarna.[7]
Ekologi redigera
Habitatet utgörs av skogsbryn, flodstränder och floddalar med tillgång till sol och död ved för värdarterna, gärna i anslutning till vatten som mindre sjöar, dammar och våtmarker.[7][1] Arten kan även förekomma i torrare skogar.[1] Den är en boparasit, honan föder inte upp sin avkomma själv, utan lägger sina ägg i bon av trätapetserarbi och möjligen även dånpälsbi, ett i varje larvcell.[7] När honan lägger ägg i bon av tapetserarbin, där larvcellerna är klädda med bladbitar, underlättar kägelbihonans spetsiga bakkropp för henne att kila in ägget mellan bladbitarna. När ägget kläcks är larven i sitt första larvstadium försedd med kraftiga käkar, och dödar värdägget eller -larven, varefter den lever av den insamlade näringen. Skulle flera träkägelbihonor lägga ägg i samma larvcell, kommer träkägelbilarverna att kämpa mot varandra tills bara en larv återstår.[5]
Eftersom arten är en boparasit, samlar inte honan pollen, som bara används till larverna. Nektar hämtas däremot från blommor från flera olika familjer: Kransblommiga växter som humlesuga, fackelblomsväxter som fackelblomster och dvärgfackelblomster, korgblommiga växter som strandloppört (Pulicaria dysenterica), krustistel och kärrtistel, väddväxter som åkervädd och ängsvädd, ärtväxter som vit sötväppling samt rosväxter som hallonsläktet[6][7].
Flygtiden varar från omkring mitten av juni till mitten av augusti.[6]
Utbredning redigera
Biet är en sällsynt art, som framför allt finns i Central- och Nordeuropa från Belgien och Frankrike i väster, till europeiska Ryssland i öster. Arten har också påträffats i Turkiet, Kina och Japan.[1].
I Sverige upptäcktes arten för första gången 8 juli 2019 nära Råstasjön i Solna, i Uppland.[6][8] Fram till slutet av 2023 har endast två fynd gjorts, det andra den 19 juli 2022 vid Backen, även det i Uppland[8]. I Finland gjordes det första fyndet (en hona) 2004 vid Sjundeå i Nyland, följt av två individer 2008 i Södra Karelen respektive Södra Savolax. Fram till år 2023 har 10 fynd gjorts, det senaste i augusti 2023 på halvön Talosaari i Helsingfors.[9]
Status redigera
Globalt klassificerar IUCN arten som livskraftig (LC), men konstaterar samtidigt att den är sällsynt och känslig.[1] I Finland är arten rödlistad som nära hotad (NT)[2], medan den i Sverige ännu inte har blivit bedömd av Artdatabanken[7].
Kommentarer redigera
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor redigera
- ^ [a b c d e f] Ortiz Sánchez, F.J. 2014 Coelioxys alatus . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 19 november 2023.
- ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”Coelioxys alatus”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204637. Läst 19 november 2023.
- ^ [a b c d] ”Coelioxys alatus Förster, 1853” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=1163814#null. Läst 14 november 2023.
- ^ Cederberg, Björn (2019). ”Coelioxys alatus Förster, 1853 | träkägelbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/6045568/details?lang=sv. Läst 14 november 2023.
- ^ [a b] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Kägelbin Coelioxys”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/coelioxys-1005538. Läst 18 november 2023.
- ^ [a b c d] Andersson, P., Norén, L., & Gelland Boström, V. (2020). ”Träkägelbi Coelioxys alatus Förster, 1853 (Hymenoptera: Megachilidae) för första gången påträffad i Sverige” (PDF, 4,58 MB). Entomologisk Tidskrift 141 (3). https://et-online.nu/index.php/contents/article/view/35/40. Läst 16 november 2023.
- ^ [a b c d e] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Coelioxys alatus Träkägelbi”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/6045568/detaljer. Läst 14 november 2023.
- ^ [a b] ”Fynd”. Fyndlista för Träkägelbi. Artdatabanken. https://fyndkartor.artfakta.se/searchresults/list?searchParameters=eyJpZCI6MTcwMTM5MTM1NTQ1OSwic3RhcnREYXRlIjoiMTk5Ny0xMi0zMVQyMjowMDowMC4wMDBaIiwiZW5kRGF0ZSI6IjIwMjMtMTEtMzBUMjI6MDA6MDAuMDAwWiIsInRheGEiOls2MDQ1NTY4XX0%3D. Läst 1 december 2023.
- ^ ”Coelioxys alatus – Bläddra observationer”. Finlands artdatacenter. 2023. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204637&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 19 november 2023.