Claude Farrère
Claude Farrère, egentligen Frédéric-Charles Bargone, född 27 april 1876 i Lyon, död 21 juni 1957 i Paris, var en fransk författare.
| Claude Farrère | |
 | |
| Född | Frédéric Charles Pierre Édouard Bargone[1] 27 april 1876[2][3][4] eller 1876[5][6][7] Lyons sjätte arrondissement[1] |
|---|---|
| Död | 21 juni 1957[8][2][3] eller 1957[5][6][7] Paris femte arrondissement[9] |
| Begravd | cimetière de Sainte-Foy-lès-Lyon[10] |
| Medborgare i | Frankrike[11] |
| Utbildad vid | École navale  |
| Sysselsättning | Författare[11], journalist, manusförfattare, officer i franska marinen |
| Befattning | |
| Stol nummer 28 i Franska akademien (1935–1957) | |
| Maka | Henriette Roggers |
| Föräldrar | Pierre Bargone |
| Utmärkelser | |
| Goncourtpriset (1905) | |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
Farrères far var överste och sonen gick i sin fars fotspår och började sin militära karriär 1894 då han antogs till École navale. Han befordrades till enseigne de vaisseau 1899, blev löjtnant 1906 och kapten 1918. Året efter lämnade han flottan för att helt ägna sig åt sitt författarskap. Han hade då redan fått Goncourtpriset för sin roman Les Civilisés.
År 1933 engagerade sig Farrère i Comité français pour la protection des intellectuels juifs persécutés, en organisation som arbetade för att skydda judiska intellektuella undan förföljelse, och begärde att Frankrike skulle välkomna judar som flydde från Tyskland, såväl av barmhärtighetsskäl som för Frankrikes eget bästa, det vore till gagn för Frankrike att ta emot dem på samma sätt som Tyskland hade tagit emot franska protestanter som givit sig av i samband med upphävandet av ediktet i Nantes 1685[12].
Den 6 maj 1932, när Paul Gorgulov mördade Paul Doumer, kastade sig Farrère i vägen och skottskadades i ena armen av två kulor. Doumer avled dagen efter.
Claude Farrère invaldes i franska akademien den 28 mars 1935, samtidigt som André Bellessort och Jacques Bainville och slog sin konkurrent till Louis Barthous plats 28, Paul Claudel, med fem röster.
Bibliografi (i urval)[13] redigera
- Fumée d'opium, roman (1904, svensk översättning 1922)
- Les civilisés, roman (1905)
- L'homme qui assassina, roman (1907, svensk översättning 1916)
- La bataille, roman (1909)
- La maison des hommes vivants, roman (1911)
- La marche funèbre, novellsamling (1929)
Källor redigera
- ^ [a b] födelseattest, läs online, läst: 15 juni 2023.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, Claude Farrère, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Internet Speculative Fiction Database, Claude Farrère, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Catalogue of the Biblioteca Franco Serantini.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Catalogue of the Academy of Athens Library.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Biblioteca Franco Serantini (red.), Dizionario biografico online degli anarchici italiani, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Фаррер Клод”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ dödsattest, s. 3, läs online, läst: 15 juni 2023.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.landrucimetieres.fr .[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, 118875558, läst: 2 april 2024.[källa från Wikidata]
- ^ Ralph Schor, L’Antisémitisme en France pendant l’entre-deux-guerres, Bruxelles, Complexe, 2005, sid. 247, 295 och 299–300
- ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
Externa länkar redigera
- Bargone, Frédéric Charles i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922)
- Claude Farrere på Librairie Marine
- Claude Farrère på webbplatsen Lettres du Mékong
- Biografi Franska akademin