Bergsiska[2] (Chrysocorythus estherae) är en sydostasiatisk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3]

Bergsiska
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteChrysocorythus
ArtBergsiska
C. estherae
Vetenskapligt namn
§ Chrysocorythus estherae
Auktor(Finsch, 1902)
Synonymer
  • Bergssiska
  • Serinus estherae

Utseende och läte redigera

Bergsiskan är inom sitt utbredningsområde unik med kombinationen tjock, konformad och något böjd näbb, gula vingband på svarta vingar, gul övergump och streckad undersida. Vidare syns brun rygg, en vitaktig ögonring och olika mängd inslag av gult i ansiktet och på strupen. En obeskrivd population på nordcentrala Sulawesi har dock istället rödorange. Mindanaosiskan, ofta behandlad som underart (se nedan), har mer gult undertill och kortare näbb.[4]

Sången beskrivs som en kort klingande drill, inledd med en till fyra hårdare toner. Bland de dokumenterade lätena hörs ett metalliskt "twit-twit-twit” och ett tvåtonigt "tit-twit”.[5][6]

Levnadssätt redigera

Bergsiskan är en sällsynt fågel begränsad till bergstoppar. Där förekommer den från skogsområden upp till öppna områden med buskar och gräs över trädgränsen. Den födosöker ofta tystlåtet i tät växtlighet, men kan ibland avslöja sin närvaro i flitigt lockande överflygande flockar.

Utbredning och systematik redigera

Bergsiskan förekommer i bergstrakter i Indonesien och delas numera vanligen in i fyra underarter med följande utbredning:[3]

  • Chrysocorythus estherae – norra Sumatra
  • Chrysocorythus estherae – västra Java
  • Chrysocorythus estherae – bergsskedjan Tengger på sydcentrala Java
  • Chrysocorythus estheraeSulawesi

Tidigare inkluderades mindanaosiska (C. mindanensis) i arten, och vissa gör det fortfarande,[7] men urskiljs numera vanligen som egen art.[3][1]

Släktestillhörighet redigera

Arten placerades tidigare i släktet Serinus, men genetiska studier visar att arten snarare är närmare släkt med Carduelis, dock tillräckligt avlägset för att placeras i ett eget släkte.[8]

Status redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1]

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Esther Finsch, dotter till den tyska ornitologen Otto Finsch som beskrev arten 1902.[9]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Chrysocorythus estherae Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.11.2.
  4. ^ Kirwan, G. M., P. Clement, J. del Hoyo, and N. Collar (2021). Mountain Serin (Chrysocorythus estherae), version 2.0. In Birds of the World (B. K. Keeney, Editor). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.mouser1.02
  5. ^ Eaton, J. A., B. van Balen, N. W. Brickle, and F. E. Rheindt (2016). Birds of the Indonesian Archipelago: Greater Sundas and Wallacea. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  6. ^ Clement, P., A. Harris, and J. Davis (1993). Finches and Sparrows: An Identification Guide. Christopher Helm, London, UK.
  7. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  8. ^ Zuccon, Dario; Prŷs-Jones, Robert; Rasmussen, Pamela C.; Ericson, Per G.P. (2012). ”The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (2): sid. 581-596. doi:10.1016/j.ympev.2011.10.002. http://www.nrm.se/download/18.9ff3752132fdaeccb6800010935/Zuccon%20et%20al%202012.pdf. 
  9. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar redigera